Spetsborgare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas spetsborgare

Spetsborgare uttalas spets|borg|are.

Spetsborgare betyder (åld.) kälkborgare.

Ordformer och varianter av spetsborgare

Spetsborgare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet spetsborgare

I Pan. Af Løjtnant Glahns Papirer (1894), där Hamsun för första gången förlägger handlingen till Nordland, fick samtidskritiken helt ge vika för natursvärmeri och erotiska stämningar. Efter dessa romaner, som förde Hamsun till den ledande platsen bland de yngre norska författarna, övergick han till dramatiken. Ved Rigets Port (1895), Livets Spil (1896) och Aftenrøde (1898), bildar en trilogi, där Hamsun med tydlig anknytning till samtiden skildra ålderdomens förnedrande inverkan på människorna genom att visa hur den förvandlar den unge revolutionäre idébäraren till en förbenad spetsborgare (grubblaren Ivar Kareno), utan förståelse för det unga och nya i tiden, ett tema, som Hamsun gång på gång med det självupplevdas intensitet varierat i dikt, artiklar och föredrag. Det erotiska problemet, som också berörs i trilogin, har Hamsun främst, om inte djupast behandlat i Victoria, ett av hans mest uppskattade verk. 1898 fick Hamsun statsstipendium och besökte Finland, Ryssland, Persien och Turkiet. Reseintrycken finns behandlade i Æventyrland (1903) och i Under Halvmaanen (1905). Liksom Verner von Heidenstam tidigare tjusades han av Österlandets kontemplativa ro, som han ställde i skarp kontrast mot Västerlandets amerikanisering.

Zinck blev student 1845 och deltog flera år i Studenterforeningens glada liv, dels som skådespelare och vissångare, dels som författare av operaparodier. Åren 1865-67 var han anställd vid Det kongelige Theater och utförde en mängd komiska roller, men slog inte igenom, på grund av att han inte tordes ge sin yppiga humor fritt lopp. Han övergick därför till Folketheatret, till vilken han var knuten i nära 40 år. Där kände han sig mera hemma, fick efter hand en stor mängd roller och spelade särskilt mästerligt köpenhamnska spetsborgare av alla typer.

Post- och Inrikes Tidningar gillade skildringarna av "skvallrande kaffesystrar, hederliga spetsborgare". Aftonbladet kritiserade Agrell för hennes blandning av allvar och fars. Recensenten önskade att hon skulle låta bli att "dra till härnad för kvinnofrågan".