Vad betyder och hur uttalas splittringspolitik
Splittringspolitik uttalas splittr|ings|pol|it|ik.
Ordformer och varianter av splittringspolitik
Singular
- splittringspolitik
- obestämd grundform
- splittringspolitiks
- obestämd genitiv
- splittringspolitiken
- bestämd grundform
- splittringspolitikens
- bestämd genitiv
Splittringspolitik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet splittringspolitik
Britterna tvingades i februari 1951 låta val hållas till Guldkustens lagstiftande församling under en ny författning som innebar väsentligt utökad rösträtt. Detta ledde till att Convention People's Party vann överlägset, det fick 34 av 38 mandat, och medan Nkrumah fortfarande satt i fängelse valdes han alltså till parlamentet. Han frigavs snart därefter och ombads av den brittiske guvernören Charles Arden-Clarke att leda en övergångsregering fram till kolonins självständighet. Nkrumah accepterade anbudet och året därpå, 1952, utsågs han till kolonins första premiärminister. Han började genast sätta igång med att utforma en utvecklingspolitik som skulle garantera landets totala oberoende från kolonialmakten, som fortsatte att kontrollera stora delar av kolonins politik helt oberoende av den folkvalda församlingen. Den folkvalda församlingen var samtidigt under markant påverkan av de traditionella hövdingarna, som inte stödde Nkrumahs program för radikal modernisering. Först 1954 infördes en författning som gav allmän och lika rösträtt till alla medborgare i fria och demokratiska val, ett steg tillbaka för den brittiska splittringspolitiken som gynnades av hövdingarnas maktposition.
Johan Persson var son till smeden Per Samuel Andersson. Efter folkskola och diverse anställningar var han 1915–1932 tändsticksarbetare vid Vulcans tändsticksfabrik i Tidaholm, där han snart blev den ledande inom fackföreningen. Han var ledamot av styrelsen för Svensak grov- och fabriksarbetareförbundet 1930–1946 och av LO:s representantskap 1936–1946. Persson var en energisk motståndare mot "kommunistisk splittringspolitik". Han tillhörde 1918–1944 Tidaholms stadsfullmäktige och var dess ordförande 1939–1944. Från 1926 var Persson ledamot av landstinget och från 1929 ledamot av riksdagens andra kammare från 1929, invald i Skaraborgs läns valkrets. Som riksdagsman ägnade han sig främst åt jordbruks- och befolkningsfrågor. Han var suppleant i statustkottet från 1936.
