Språkman Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet språkman

1. Gullberg bedrev språkstudier och bankpraktik i London 1939–1951. Han blev militär tolk 1944 och auktoriserad engelsk translator 1954. Gullberg var utlandskorrespondent för Johnsonkoncernen 1937–1949, engelsk språkman vid Skandinaviska banken 1949–1958, förste officiell engelsk översättare vid utrikesdepartementet 1958–1966 och engelsk språkman vid Svenska handelsbanken från 1966 samt forskningsledare vid engelska fackordboksprojektet 1971. Han blev Fellow of the Institute of Linguists i London 1971, Member of the Translators' Guild i London 1971, var svensk delegat vid Internationella översättarförbundets teknisk-vetenskapliga kommission 1971 och ledamot av SIS arbetsgrupp för redaktionen av översättningen för ISO i Genève 1972. Gullberg erhöll Internationella översättarförbundets Nathhorstpris 1974, blev filosofie hedersdoktor i Uppsala 1978, ledamot av Advisory Council on Non-Hebrew Languages vid University of Haifa 1983 och handledare i lexikografi vid Stockholms universitet 1984. Han utgav Svensk-engelsk fackordbok (1964, 2:a upplagan 1977, 3:a upplagan 2000) och var medarbetare i flera internationella språktidskrifter. (källa)
2. Samfundet Sverige-Island stiftades den 12 maj 1930 och fick säte i Stockholm. Den drivande kraften vid Samfundets tillkomst var redaktör Ejnar Fors Bergström. Bland stiftarna fanns professorn i nordiska språk Elias Wessén och språkmännen Gunnar Leijström och Jón Magnússon. Syftet var att öka kunskapen om och intresset för Island samt att stimulera samarbete mellan Sverige och Island. (källa)
3. För svenska språkets vård och regelbindande var Sahlstedt länge verksam. I likhet med de fransk-klassiska språkmännen i allmänhet satte han bruket som språkets viktigaste lag. Hans språkliga strävanden, särskilt på ortografins område, kvarlämnade långvariga spår. 1773 utgav Sahlstedt, på uppdrag av Vetenskapsakademien, Svensk ordbok med latinsk uttolkning, som, antagen som officiell norm för svensk språkbehandling, fyllde ett länge känt behov och blev av den mest genomgripande betydelse. (källa)
4. Språkmannen och sedermera biskopen Jesper Swedberg utgav år 1716 en språklära med titeln Schibboleth. Swenska språkets rycht och richtighet. Filosofen Jacques Derridas verk från 1986 med titeln Schibboleth – pour Paul Celan är en kommentar till Celans diktning (svensk översättning: Schibboleth, 1990). (källa)
5. De flesta beteckningar som används i dessa sammanhang tenderar att vara översättningar från engelskan. Ordet "tvärvetenskap" är dock en skandinavisk konstruktion som tillkom i samband med Nordiska sommaruniversitetets verksamhet under 1950-talet. Flera pekar på språkmannen Paul Diderichsen som begreppets upphovsman. (källa)
6. Bo Axel Duse Klint, född 27 april 1907 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 8 februari 1985 i Saltsjöbadens församling, var en svensk militär och företagsledare. Han var son till språkmannen Axel Klint och far till Barbro Osher. (källa)
7. Hugo Bergroth, språkman (1919). (källa)
8. Hugo Hellmut Röhnisch, född 7 april 1914 i Zeitz i Tyskland, död 5 maj 1996 i Örebro i Sverige var en svensk språkman, företagare och idrottsman. (källa)
9. Språkmannen Ebbe Tuneld skriver att Flensburgs vetenskapliga produktion visar prov på skarpsinne och lärdom, men att den varken är omfattande eller originell. "Den väsentliga orsaken ligger i öppen dag: Nils Flensburg var en begåvning, men framför allt en receptiv begåvning, icke en produktiv." Relevant i sammanhanget är också att tidens språkvetenskap dominerades av den unggrammatiska skolan som ställde krav på strikt formalism och naturvetenskaplig metod. Filologen och humanisten Flensburg var en skönande med ett djupt litterärt och kulturhistoriskt engagemang, och hans talanger kom inte till sin fulla rätt i denna akademiska miljö. (källa)
10. Törnebladh var språkman och publicerade bland annat en latinsk grammatik för skolbruk och en översättning av Senecas Medea. Han var 1879–1884 rektor för Södra Latins gymnasium i Stockholm samt 1903–1905 samma skolas inspektor. Han ska ha varit känd för sina vitsar, vilka dock "lär ha varit mer talrika än direkt lustiga" (Sundell). (källa)