Synonym till sprinta
Vad betyder och hur uttalas sprinta
Sprinta uttalas sprinta -de.
Sprinta betyder (vard.) springa snabbt och spurta.
Ordformer och varianter av sprinta
Aktiv
- sprinta
- infinitiv
- sprintar
- presens
- sprintade
- preteritum
- sprintat
- supinum
- sprintande
- presens particip
- sprinta
- imperativ
Passiv
- sprintas
- infinitiv
- sprintas
- presens
- sprintades
- preteritum
- sprintats
- supinum
Sprinta är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet sprinta
Sverige har på de senare decennierna inte haft några större sprintrar som kunnat konkurrera med världseliten med några få undantag. Ett av de få undantagen är Linda Haglund som 1980 blev fyra på OS i Moskva vars svenska rekord fortfarande står sig. I modern tid på damsidan har systrarna Susanna och Jenny Kallur tillsammans med Emma Green och Carolina Klüft noterat tider som med svenska mått är goda, emellertid är de långt från att kunna konkurrera med världseliten. På herrsidan har svenska sprintar varit ännu längre från världseliten. Ingen svensk man har, under godkända förhållanden, varit i närheten av att springa under 10 sekunder. (1996 sprang Peter Karlsson 100m på 9,98 i för stark medvind.) På 200 och 400 meter har Johan Wissman och Jimisola Laursen lyckats väl mot europaeliten utan att notera tider som varit i närheten av de bästa i världen.
Fallregellåset, en föregångare till cylinderlåset förekom i Egypten redan 2.000 f. Kr. Fallregellåset hade ett antal sprintar, som av egen tyngd föll ned i fördjupningar i dörregeln och hindrade att den sköts åt sidan. En "nyckel" i form av en vinklad träbit motsvarande regelns fördjupningar sköts in genom ett hål i dörren till ett urtag i bommen.
Lådformade ostkar av trä har använts i hela Sverige. Dessa har i regel träbotten och fyra sidor av skivor, sammanfogade av genomgående tappar, som låses av utanpåliggande sprintar. En sådan ostform kan således lätt plockas isär för rengöring. Vassla kan rinna ut mellan botten och sidor samt genom borrade hål i botten. Lådformade ostkar var vanligen fyrkantiga, men kunde också vara sex- eller åttkantiga. De senare synes vara lokalt utbredda i Blekinge och Småland.
