Sprängbomb Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sprängbomb

1. Det fälldes också bomber i anslutning till Södermanlands pansarregemente, P 3, i Strängnäs. Efter tio minuters kretsande på hög höjd fälldes under dykning en större sprängbomb som träffade 50–60 m från södra kasern och fem mindre sprängbomber, varav en blindgångare, tog i isen norr om regementet. Samtidigt fälldes tre lysbomber varav två inte hann utvecklas innan de tog mark. Den tredje lyste upp hela staden. Senare hittades ytterligare bombnedslag bland annat på Tosterön. Totalt fälldes 10 spräng- och tre lysbomber i och kring Strängnäs. Två soldater på regementet skadades av splitter. (källa)
2. London anfölls av i genomsnitt 200 bombflygplan varje natt mellan 7 september och 3 november. Bombningarnas klimax under 1940 var den 29 december då 1 500 bränder rasade i London City. Under hela blitzen föll totalt 50 000 sprängbomber och miljoner brandbomber över London. Från mitten av november riktades även luftangreppen mot andra städer och industrianläggningar. Natten till den 15 november fälldes över 600 ton sprängbomber och tusen brandbomber över staden Coventry. Senare angreps även Birmingham, Bristol, Southampton, Liverpool, Plymouth, Sheffield, Manchester, Leeds, Glasgow, Cardiff, Swansea, Clydeside, Belfast, Hull och Portsmouth. (källa)
3. Bomben började som en idé 1921 då Arméns flygväsende skulle anskaffa bombflygplanet Fiat B.R. som kom att bli B 1. Man ville ha en 12 kilos sprängbomb, en 50- och 100-kilos minbomb, samt en 50- och 100-kilos brandbomb. Man ville inte importera någon bomb då transporter kunde bli omöjliga under ett potentiellt krig. (källa)
4. Bomben började sina dagar som en ide som ankom 1921 då Arméns flygväsende skulle anskaffa bombflygplanet Fiat B.R som kom att bli B 1. Man ville ha en 12 kilos sprängbomb, en 50- och 100 kilos minbomb, samt en 50- och 100 kilos brandbomb. Man ville inte importera någon bomb då transporter kunde bli omöjliga under ett potentiellt krig. (källa)
5. Den första luftbombningen under första världskriget ägde rum den 19 januari 1915 då två tyska zeppelinare släppte tjugofyra 50-kilos sprängbomber och ineffektiva 3-kilos brandbomber mot de engelska städerna Great Yarmouth, Sheringham, King's Lynn och omgivande byar. Totalt dödades fyra personer och sexton skadades och kostnaden för skadorna beräknades uppgå till £7 740, men allmänhetens och mediernas reaktioner var oproportionerligt stora jämfört med skadorna. (källa)
6. Braunschweig blev ett viktigt rustningscentrum i Tredje riket. Ett antal viktiga nazistiska institutioner förlades till Braunschweig. Under kriget skedde flera stora bombanfall av allierat flyg. Det mest förödande enskilda bombanfallet skedde 15 oktober 1944 då 200 000 fosfor-, brand- och sprängbomber skapade en eldstorm i staden som varade under två dagar. Omkring 1000 människor dog. I bombanfallet förstördes nästan hela den gamla staden, Altstadt, som var den största samlingen av korsvirkeshus i Tyskland vid denna tid. De flesta kyrkor förstördes också, medan katedralen klarade sig undan bomberna. Totalt omkom 3500 personer i staden under kriget varav nästan hälften var krigsfångar, tvångsarbetare och koncentrationslägerfångar. (källa)
7. Under slutet av andra världskriget genomgick Dresden den största katastrofen i sin historia. Mellan den 7 oktober 1943 och 17 april 1945 bombades Dresden under åtta räder av cirka 2 500 bombplan. Det beräknas att 25 000 människor omkom under bombanfallen. Dock var det endast under attacken mellan den 13 och 14 februari 1945, då staden bombades av 796 brittiska och 311 amerikanska bombplan med 4 500 ton i två räder, som staden fungerade som direkt mål. Alla tidigare bombattacker hade varit av flygplan vars mål varit dolt av moln, och därför inte av koncentrerad och riktad styrka. Man använde den första generationen brandbomber av petroleum samt magnesium ihop med sprängbomber i storlek från 250-3 600 kg för att spränga sönder huskropparna så att elden fick rejält fäste. (källa)
8. Narvik var på resa från Rotterdam till Gävle med kokslast och gick i konvoj. Den 29 april 1943 befann sig konvojen utanför de Frisiska öarna vid den nederländska kusten. Upprepade gånger under dagen hade det givits flyglarm och siktats flygmaskiner. Kl 18:00 upptäcktes flygplan, som gick till anfall mot konvojen och fällde ett stort antal sprängbomber, samtidigt som kulsprutebeskjutning ägde rum. Omedelbart efter bombfällningen kom en ny grupp flygplan och anföll särskilt Narvik och en tysk ångare med flygtorpeder. Flera torpedbanor iakttogs i vattnet för om babord, men genom att gira hårt mot babord undvek man att dessa torpeder träffade. Sedan faran från dessa torpeder avvärjts kom ytterligare en torped mot Narviksakterskepp, varvid en våldsam explosion inträffade under fyrans lastrum. Fartygsbottnen sprängdes och lasten, luckor, skärstockar och bommar flög i luften. Akterskeppet fylldes omedelbart med vatten och genom tunneln rusade vatten in i maskinrummet. Narvik fick slagsida och sjönk hastigt med akterskeppet, varför besättningen beordrades i livbåtarna. Hela besättningen och de tyska militärer som varit ombord lämnade fartyget i livbåtarna och en motorbåt. De upptogs alla oskadda av en tysk förpostbåt. 39 minuter efter torpederingen sjönk Narvik. På grund av olyckans hastiga förlopp hade besättningen tvingats lämna sina tillhörigheter ombord. Även skeppsdagboken samt alla person- och ransoneringskort gick förlorade. Besättningen fick efter förhållandena bästa behandling och förplägnad ombord på förpostbåten. Man landsattes sedan i Cuxhaven. (källa)
9. Hotet från snabbare sovjetiska bombplan som kunde bära kärnvapen var en annan drivkraft bakom utvecklingen av STRIL 60 systemet. Kärnvapen sågs som ett rellt hot då Sverige inte förfogade över några egna kärnvapen som skulle kunna ha en avskräckande verkan, eller då man följde principen om alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig så fanns det ingen allians vars kärnvapenförmåga kunde avskräcka en angripare från att anfalla med kärnvapen. Tupolev Tu-16 med en toppfart av 960 km/h på hög höjd och en aktionsradie av 4800 km med full last, togs i tjänst år 1954 av det Sovjetiska flygvapnet. Tu-16's höga toppfart innebar ett behov av en snabbare och mer precis stridsledning av genskjutande jaktplan. Ett bombplan som oskadat nådde sitt mål innebar inte längre ett par ton med sprängbomber som nådde sitt mål utan kanske kärnvapen med sprängkraft som räknades i megaton. Samtidigt strävade man med flygvapnets nya bassystem Bas 60 att försöka minimera möjligheten att slå ut flygvapnet på marken med kärnvapen genom att sprida ut flygplanen på baserna så mycket att en enskild atombomb inte kunde slå ut mer än ett fåtal flygplan men inte slå ut en hel flygbas. (källa)