Synonymer till språka
Vad betyder och hur uttalas språka
Språka uttalas språka -de.
Språka betyder (prov.) småprata.
Ordformer och varianter av språka
Aktiv
- språka
- infinitiv
- språkar
- presens
- språkade
- preteritum
- språkat
- supinum
- språkande
- presens particip
- språka
- imperativ
Språka är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet språka
Dikten inleds med att Oden uppsöker den åldrige Suttung. Vad de språkar om sägs inte, men Oden prisar sin talförhet, och kanske ber han om dotterns hand. Redan i nästa strof står nämligen bröllopet. Brudgummen placeras i guldstol och bruden låter honom smaka det dyra mjödet. "Tydligtvis fick endast den man rituellt smaka en munfull av mjödet, som äktade jättens dotter," skriver Åke Ohlmarks i en kommentar till sin översättning av dikten 1948: "Odin hycklar giftermål med Gunnlöd och får så smaka mjödet, som han snabbt dricker upp." Därefter svalnar brudgummens intresse för Gunnlöd. Oden sjappar från sin brud – och han gör det med fara för livet, enligt honom själv. Med Rate – eller en rate (?) – lyckas han gräva sig ut genom berget där Suttung och Gunnlöd har sin bostad.
