Språkfråga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet språkfråga

1. De blodlösa var en föraktfull benämning på de svenskspråkiga liberaler i Finland som under 1800-talets senare hälft sökte dämpa konflikten i språkfrågan. (källa)
2. Språkfrågorna behandlades i utredningens slutbetänkande med titeln Samerätt och samiskt språk (SOU 1990:91) från november 1990. Utredningen föreslog en rätt att använda samiska i kontakt med myndigheter. Denna rätt skulle också införas på försök i ett antal kommuner. En rätt till skolundervisning på samiska i grund- och gymnasieskolan lades också till i det förslag till samelag som utredningen publicerat året innan. (källa)
3. En nästan rent realpolitisk tolkning av undfallenhetslinjen som följaktligen också var betydligt försonligare i språkfrågan, förespråkades av Richard Danielson-Kalmari bland annat i pamfletten Mihin suuntaan? (1901), liksom även av Ernst Gustaf Palmén och Agathon Meurman. (källa)
4. Kampen för ett kritvitt och helfinskt Finland fördes även på andra håll. I februari 1922 bildade en grupp studenter och aktivister efter sin hemkomst från den snöpligen avslutade folkresningen i Fjärrkarelen sällskapet Akateeminen Karjala-Seura (AKS). De äktfinska strömningarna var starka under 1920-talets senare år, och då både agrarpartiet och den finska högern i riksdagen tog intryck av dem, drevs Svenska folkpartiet till en samverkan med den i språkfrågan neutrala socialdemokratin. (källa)
5. Svenska avdelningen på Institutet för de inhemska språken arbetar med det svenska språket i Finland. Språkvården ger råd och rekommendationer om ord, ordformer, böjning, uttal, betydelse, etymologi, ordföljd, satskonstruktion, m.m., med särskild uppmärksamhet mot finlandismer. Huvudmålet för verksamheten är att hindra att finlandssvenskan blir för olik sverigesvenskan. Enheten följer med aktuella tendenser inom samhället för att kunna svara på de senaste språkliga behoven. Mot särskild ersättning kan enheten utföra språkgranskningar om det finns möjlighet till det. På begäran ger svenska avdelningen även utlåtanden i språkfrågor. (källa)
6. Martin Melin, som var fil. kand., var medförfattare till ett flertal populärvetenskapliga böcker om språk tillsammans med fadern Lars Melin. Han medverkade även i läromedel, artiklar, tv- och radioprogram om informativ bild och språkfrågor samt konst. Vid sidan om av sitt populärvetenskapliga skrivande arbetade han med informationsstrategi och dokumentation. (källa)
7. Därefter flyttade han tillbaka till slottet Coppet och kallades 1818 till professor i Bonn. Han införde i Tyskland studiet av den sanskritiska litteraturen och kom därigenom att verka befruktande på den indiska filologin och den indoeuropeiska språkvetenskapen, om han också med sin stridbara natur i språkfrågor kom i konflikt med sin store samtida Franz Bopp. Som professor främjade han sanskritstudiet, utom genom sin lärar- och författarverksamhet, även genom att inrätta ett tryckeri för sanskrittryck med sanskrittyper. Hans förnämsta arbeten på det indologiska området är "Indische Bibliothek" (3 band, 1823 -30) samt upplagor av "Bhagavad-Gita" (med latin översättning 1823, 2:a upplaga av Lassen 1846), "Rāmāyana" (1829-46, ofullbordat) och "Hitopadeça" (med latin översättning 1829). (källa)
8. Kossuths och oppositionens program var nu en konstitutionell magyarisk Donaumonarki, endast i personalunion förenad med Österrike, inom denna ärnade han "blott erkänna en nation under Stefanskronan", och han motsatte sig skarpt de icke-magyariska nationalitetsrörelsernas krav t. ex. i språkfrågor. Hans eget närmaste programkrav var tillsättandet av en ansvarig ungersk ministär, och han var själen i det utskott riksdagen tillsatte för att utarbeta en nedgörande kritik över det rådande österrikiska förvaltningssystemet. I glänsande tal förordade han även en mängd frisinnade reformer (de feodala bördornas avskaffande, inskränkning i adelns och prästerskapets privilegier, en omfattande skatteutjämning, religions- och tryckfrihet), som också under folkmeningens tryck våren 1848 till stor del genomfördes. (källa)