Stadsplanearkitekt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stadsplanearkitekt

1. Han utbildade sig vid Tekniska högskolan i München, 1931–1933. Praktiserade vid ett bostadsbygge i Bukarest, Rumänien, 1934–1935 . Han utbildade sig till diplomarkitekt vid Eldgenössische Technische Hochschule i Zürich, Schweiz, 1935–1937. Voigt kom till Sverige och blev anställd hos arkitekten Cyrillus Johansson i Stockholm 1937. Anställd hos Arkitektkontor Helldén och Dranger 1937–1939 och hos Wolter Gahn, 1939. Sedan 1939 bedrev han egen verksamhet i Södertälje, FRIVAB Arkitektkontor AB, upplöst 1994. Voigt var Stadsplanearkitekt vid byggnadsnämnden i Örebro, hos stadsarkitekt Georg Arn 1939–1945. Han arbetade hos Sven Markelius vid stadsplanekontoret i Stockholm 1945–1948. Han blev Stadsplanearkitekt och chef för Stadsplanekontoret i Södertälje 1948–1962. Stadsarkitekt i Järna 1962–1964. Stadsarkitekt och stadsplanechef i Hultsfred, 1964–1988. Voigt har bland annat skrivit en artikel om butiker och arkader i tidskriften Byggmästaren 1955-A:10 sid 267. (källa)
2. Under sin tid som stadsplanearkitekt på Stockholms stadsbyggnadskontor ritade han 1944 bland annat stadsplanen för Gubbängen. Man påbörjade byggandet 1945–1946. Ture Ryberg var även verksam som lärare vid Konstakademiens dekorativa skola samtidigt som Olle Hjortzberg. (källa)
3. Den forntida farleden genom Tälje hade inte samma sträckning som nuvarande Södertälje kanal och landtungan där båtarna drogs motsvaras i dag av Storgatans sträckning. På medeltiden gick Täljes huvudgata från Stora torget och kyrkan mot söder. Det var dagens Storgatan. Fortfarande idag är Storgatan Södertäljes huvudgata, numera bilfri gågata mellan Olof Palmes plats och Stortorget. Den sträckning som idag är gågata kantas främst av modernare bebyggelse i form av varuhus och kontorsbyggnader, tillkomna efter andra världskriget. På 1950-talet väcktes idéerna att Storgatan skulle omgestaltas med bland annat stora varuhus för att möta den nya köpkraften. Stockholm, med främst Hötorgscity, stod som förebild. En ny stadsplan, utformad av stadsplanearkitekt Fritz Voigt, fastställdes år 1963. (källa)
4. Uppsala har få villor från 1800-talet. Det var först under 1900-talet som villabebyggelsen på allvar gjorde entré i stadsbilden. Stadsplanearkitekten Per Hallman ritade planerna för villaförstäderna på Kåbo gärde och i yttre Svartbäcken som började byggas på 1910-talet. Området Kåbo gärde byggdes som en villastad mellan stadens universitetsområden. Gatunamnen var typiska för tiden – till exempel Sveavägen, Götavägen, Villavägen – och även mera ortspecifika som Kåbovägen och Arosgatan. Med sin placering nära Botaniska trädgården Linnéanum, universitetet, Stadsskogen samt Upplands regementes kaserner på Polacksbacken, var ursprungligen Kåbo till större delen bebott av professorer, andra universitetslärare och högre militära tjänstemän. Tidigare sade man att man bodde "på Kåbo", på grund av att Kåbo ursprungligen kallades "Kåbo gärde" eller "Kåbo Hage". (källa)
5. Djursborg 13 utgör den västra avslutningen av kvarteret Djursborg. Enligt stadsplanen för norra Karlaplan, upprättad 1911 av stadsplanearkitekten Per-Olof Hallman, utlades fastigheten Djursborg och pendangen Trumslagaren 15 i kvarteret Trumslagaren som "kvartersmark för monumentalbyggnader". De skulle båda som fondbyggnader för Östermalmsgatan mot öster respektive Wittstocksgatan mot väster, vilket gav dem, enligt Stadsmuseets byggnadsinventering för Östermalm från 1986, en "mycket speciell roll i gatubilden". I de båda gatornas förlängning reser sig Engelbrektskyrkan i väster och Gustav Adolfskyrkan i öster. (källa)
6. Den första detaljerade planeringskartan för Saltsjöbaden upprättades av arkitekten Hugo Rahm omkring 1909. Då har Saltsjöbadens yttre delar som Neglinge, Tattby, Baggensudden och Garvkroken blivit exploaterade. Med kompletteringar av stadsplanearkitekten Per Olof Hallman blev den 1912 formellt antagen som gällande stadsplan för Saltsjöbadens köping. Stadsplanen uppfyllde de senaste rönen inom stadsplaneringen. Den tidigare alltid tillämpade rutnätsplanen ersattes i Saltsjöbaden av ett terränganpassat, slingrande gatunät med oregelbundna kvarter. (källa)