Stadsveterinär Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stadsveterinär

1. Eduard Bohm var son till repslagarmästaren Ludvig Bohm. Han avlade mogenhetsexamen i Lund 1878 och veterinärexamen 1881 och ägnade sig under flera år åt medicinska studier i kemi, patologisk anatomi, histologi, embryologi och bakteriologi vid Lunds universitet. Bohm blev 1882 skvadronhästläkare vid Kronprinsens husarregemente och samma år vid Skånska husarregementet, där han blev bataljonsveterinär 1888. 1903 blev han regementsveterinär vid Andra Göta artilleriregemente, fick 1907 transport till Kronprinsens husarregemente, erhöll majors tjänsteställning 1920 och avsked 1921. 1918 förordnade Bohm att inom Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse handlägga vissa ärenden rörande Fältveterinärkårens omorganisation. 1885-1903 var han stadsveterinär i Lund och 1895-1903 även lärare i veterinära ämnen vid Alnarps lantbruks- och mejeriinstitut. Han förordnades 1911 till karantäns- och exportbesiktningsveterinär i Malmö, en befattning han innehade till 1928. Bohm studerade slakthus- och köttbesiktningsväsende i Tyskland, husdjursskötsel i Österrike och serumbehandling vid smittosamma djursjukdomar i Danmark, Tyskland och Ungern. Han utgav flera uppsatser och artiklar inom veterinärmedicinen, bland dessa märks särskilt kapitlet Husdjurens viktigaste sjukdomar i Lantbrukets bok (1902) och Veterinärväsendet vid franska expeditionskåren i Marocko 1907 och 1905 i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift, kapitlet Hästen i Svenska jordbrukets bok (1929) och Bidrag till kännedomen om hästens uppträdande under forntiden (1942). (källa)
2. Dyrlægens natmad ("Veterinärens nattmat") – På en skiva rågbröd läggs ett lager av leverpastej, toppat med en skiva salt kött, och en skiva köttaladåb (påläggssky). Detta dekoreras med råa lökringar samt smörgåskrasse. Detta smörrebröd är förmodligen det mest kända av alla. Det har fått sitt namn efter framlidne stadsveterinären i Köpenhamn, Sigurd Keigaard, som efter långa arbetsdagar besökte Oscar Davidsens Smörrebrödsrestaurant där han var stamgäst och åt "aftensmad" varje kväll på restaurangen efter att ha sett till hästarna på Cirkus Miehe och Det Kongelige Stalde. Lökringarna ingick inte i originalet, de har tillkommit senare. (källa)
3. Efter mogenhetsexamen vid Lunds högre allmänna läroverk 1887 började Nystedt studera vid Veterinärinstitutet i Stockholm och arbetade som amanuens vid kirurgiska kliniken där 1890–1891. Nystedt avlade veterinärexamen 1891 och arbetade från 1892 som veterinär i Landskrona där han 1893 blev stadsveterinär. Efter fortsatta studier i Berlin och Leipzig 1893 blev han samma år tillförordnad biträdande stadsveterinär i Stockholm och föreståndare för södra köttbesiktningsbyrån. Nystedt blev 1900 karantänsveterinär i Stockholm, innehade olika lärartjänster i kött- och mjölkkontroll vid Veterinärinstitutet 1901–1919 och blev 1901 stadsveterinär i Stockholm. Han blev exportbesiktningsveterinär i Stockholm 1907, var förste stadsveterinär 1911–1931 och VD för Stockholms stads livsmedelsnämnd 1916–1919. Nystedt var importkontrollveterinär i Stockholm 1926–1931, tillförordnad laborator i födoämneshygien och helmintologi vid Veterinärhögskolan från 1919 och tillförordnad professor i samma ämnen 1922–1923. Han var även ledamot av kommittén angående livsmedelslag 1916, ordförande i Svenska veterinärläkarföreningen 1919–1931, ordförande i Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien åren 1921–1931 och ordförande i Svenska allmänna djurskyddsföreningen 1938–1948. Nystedt är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. (källa)
4. Ernst Schoug var son till borgmästaren Johan Nikolaus Schoug. Efter genomgång av Skara gymnasium blev Schoug 1857 elev vid Veterinärinrättningen i Skara och 1855 vid Veterinärinrättningen i Stockholm, där han avlade veterinärexamen 1861. Han antogs 1861 till veterinär i Medelstads härad i Blekinge län, utnämndes 1863 till länsveterinär i Gotlands län och förordnades tillika till lärare i husdjursskötsel vid Gotlands läns lantbruksskola. 1882 transporterades han som länsveterinär till Malmöhus läns samt blev i Malmö samma år stadsveterinär, 1883 karantänsveterinär och 1907 exportbesiktningsveterinär. Som länsveterinär och stadsveterinär erhöll han avsked 1905, och från sina övriga tjänster avgick han 1911. Under sin gotlandstid var Schoug skattmästare i Gotlands läns hushållningssällskap, ledamot av sällskapets förvaltningsutskott samt dess representant vid åtskilliga lantbruksmöten, som i Kristiania 1877 och i Åbo 1881. På hans initiativ stiftades Gotlands djurskyddsförening 1875, och han var 1891 en av grundarna av Skånska veterinärföreningen samt ordförande där till 1907. Han var därjämte ordförande i Svenska länsveterinärföreningen från dess stiftande 1894 till 1911 samt i Svenska veterinärläkareföreningen 1895–1897. Schoug ivrade kraftig för veterinärorganisationens utbyggande och lade ned ett betydande arbete på att väcka befolkningens förtroende för veterinärerna. han utgav flera för lantmän avsedda handledningar rörande husdjursskötseln (flera översatta till finska) och publicerade uppsatser i fackpressen. På äldre dagar ägnade han sig särskilt åt veterinärhistorisk forskning, vilket resulterade i flera uppmärksammade skrifter. Främst märks de båda grundläggande arbetena Öfversigt af svenska veterinärväsendets historia (1899) och Två veterinärhistoriska studier (1910, om Carl von Linné och veterinärvetenskapen samt om Peter Hernquist och Sven Adolf Norling). I sin skrift 50 år som veterinär (1917, supplement 1919) gjorde han en resumé över det svenska veterinärväsendets utveckling från 1860. Han erhöll Illis quorum 1910. (källa)