Statsangelägenhet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet statsangelägenhet

1. Ordet politik har sin etymologiska rot från sanskrit, pur, 'borg', och har samma stam som orden polis och -pol i metropol. Det är bildat från grekiskans τὰ πολιτικά, tà politiká, som betyder 'statsangelägenheter'. Via latinet lånades ordet in till franskan, politique, och inlemmades i svenska språket där det är belagt sedan Vasatiden. (källa)
2. Politiskt eftersträvade man under denna tid gärna ett system som byggde på Montesquieus maktdelningsprincip. Många såg dock fortfarande den enväldige regenten som en garant för att förhindra uppkomsten av anarki som skulle bli följden om människor utan insyn i statsangelägenheter tilläts styra. Renässansens och stormaktstidens form av envälde ansågs otidsenlig. Följden av detta resonemang blev att man i många länder fick regenter som fortfarande i princip var enväldiga, men som i större eller mindre utsträckning valde att styra sitt land enligt upplysningsfilosofins principer, till exempel vad gällde tryck- och religionsfrihet. Exempel på sådana "upplysta" monarker kan man hämta från hela Europa, alltifrån Preussen (Fredrik II) och Ryssland (Katarina den stora) till Sverige, där Gustav III representerade denna typ av regenter. (källa)
3. Dies feriati eller festi, vilodagar, festdagar, på vilka forntidens romare offrade åt någon gud eller höll offentliga tävlingsspel, medan alla rätts- och statsangelägenheter låg nere. (källa)
4. Edvard VII önskade att hans son skulle få mer erfarenhet och förberedelse för sin framtida roll (i motsats till Edvard själv, som drottning Victoria hade exkluderat från alla statsangelägenheter), fick Georg tillgång till alla officiella handlingar av sin far. Georg lät även sin fru få tillgång samma handlingar, då han värdesatte hennes råd, och May hjälpte ofta till med att skriva sin makes tal. (källa)
5. Den republikanska senaten var formellt endast rådgivande, men dess beslut kunde sällan ifrågasättas, särskilt i utrikespolitiken. Senatorer kunde få avgörande inflytande på statsangelägenheter eftersom de ofta satt på livstid, till skillnad från exempelvis de högsta ämbetsmännen konsulerna, som styrde på ettårsperioder. I den tidiga republiken valdes senatorerna av konsulerna, men efter omkring 315 f.Kr istället av censorerna, som nästan per automatik tillsatte alla före detta högre statsämbetsmän. Under Cornelius Sulla gjordes val till quaesturen att man automatiskt upptogs i senaten, han höjde dessutom senatorernas antal till 600. (källa)
6. Hedvig Elisabet Charlotta kröntes med maken till drottning den 29 juni 1809. Hon nämner i sin dagbok att hon kände sig generad över att ta någon annans plats, med tanke på att det förra kungaparet avsatts. I enrum med maken ska hon ha sagt att hon skulle bli hans pålitliga rådgivare, samtidigt som hon lovade att hålla sig ifrån alla statsangelägenheter, hon ska också ha besökt honom i enrum varje morgon under hans regeringstid. (källa)