Statsingripande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet statsingripande

1. Nymerkantilism var en benämning, främst polemisk om de nationalekonomiska uppfattningar som i början av 1900-talet förordade ungefär samma former av statsingripande i det ekonomiska livet som den gamla merkantilismen. (källa)
2. Coquelin var 1839–1844 affärsman, medverkade därefter i Revue des Deux Mondes och Journal des Économistes, samt ledde vid sin död redigerandet av Dictionnaire de l'économie politique (2 band, 1852–1853). I sitt huvudarbete Du crédit et des banques (1848) betonade Coquelin nödvändigheten av handelns och näringslivets frihet från statsingripande. (källa)
3. Helander avlade handelshögskoleexamen i Berlin 1911, blev d:r rer. polit. i Freiburg 1914, docent i nationalekonomi och sociologi i Göteborg 1916, samt professor i Kiel 1924. Helander var starkare påverkad av övriga av samtidens tyska strömningar än övriga svenska nationalekonomer. Framför allt torde Karl Diehl och Werner Sombart kunna betraktas som hans lärare. På statsingripanden i näringslivet såsom tullar och andra skatter lägger han dynamiska synpunkter och finner dem ibland välmotiverade. Bland hans skrifter märks Theorie und Politik der Zentralnotenbanken in ihrer Entwicklung (1916), Vår moderna handel (1920), Marx och Hegel (1920, tysk översättning 1922) och Die internationale Schiffahrtskrise und ihre weltwirtschaftliche Bedeutung (1928). Helander är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. (källa)
4. I diskussionen om högerpartiets första handlingsprogram 1946 ville hon förvisso att partiet skulle ha ett "positivt program", men varnade samtidigt för att ge staten för stort inflytande över människors liv: "Begriper staten bättre än andra hur medborgarnas pengar böra användas? Jag är för stor individualist för att kunna acceptera allt detta statsingripande". Hon ville därför hålla fast vid en politik som "hävdar rätten och plikten för den enskilde att ta ansvar för sig och de sina". (Citerad ur Stig-Björn Ljunggren, "Folkhemskapitalismen. Högerns programutveckling under efterkrigstiden", Stockholm: Tidens förlag 1992, sid 92). (källa)