Statsminister Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet statsminister

1. Ett nutida sådant exempel var när statsminister Ingvar Carlsson valde 1990 att göra frågan om lönestopp till en kabinettsfråga. Regeringen förlorade omröstningen i riksdagen och lämnade därefter in sin avskedsansökan. (källa)
2. Efter Gustav III:s statskupp 1772 minskade ämbetets betydelse under kungens alltmer auktoritära styre. 1786–1790 fanns periodvis två kanslipresidenter och därefter och fram till 1792 var ämbetet obesatt. I samband med mordet på Gustav III 1792 utnämndes Evert Vilhelm Taube af Odenkat till kanslipresident, men han avgick och ersattes samma år av Fredrik Sparre som innehade det återuppväckta ämbetet Rikskansler. 1801 avvecklades kanslikollegium, vars uppgifter till stor del togs över av Kunglig Majestäts kansli, som leddes av Fredrik von Ehrenheim som 1801–1809 innehade titeln kanslipresident. Den sista kanslipresidenten, som utnämndes 1809 och samma år istället blev den förste utrikesstatsministern, var Lars von Engeström. (källa)
3. Tidigare har titeln även använts i Frankrike 1876–1959 (président du conseil) och i Danmark 1854–1918 (konseilspræsident). I Danmark används från 1918 istället titeln statsminister. USA's president har liknande befogenheter och skyldigheter. I Frankrike, som ofta anses ha en "stark president" är det dock sedan de Gaulles införande av dagens franska konstitution 1959, den s.k. Femte republiken, premiärministern som bildar regering och är chef för denna. (källa)
4. Dåvarande statsminister Göran Persson, själv född 1949, tog i sina egna ord "ungtuppen Nuder i upptuktelse" för detta uttalande. Nuder beklagade att människor tagit illa vid sig. (källa)
5. Uttrycket har använts i Sveriges riksdag där en politisk fråga kan behandlas återkommande av de olika partierna och valkretsarna (bänkarna) utan att det går att nå ett faktiskt resultat på grund av oenighet mellan partierna eller valkretsarna. Således går frågan fram och tillbaka mellan riksdagens bänkar och enighet nås ej. Uttrycket har en negativ klang och anses visa på politikens brister. Den svenske centerpartisten Thorbjörn Fälldin, statsminister 1978-82, var en av dem som ofta nyttjade uttrycket under sin tid i riksdagen. (källa)
6. I Sverige är enligt grundlagen den formella benämningen statsråd på ledamöter av Sveriges regering, utom statsministern som även formellt har en ministertitel. Övriga ledamöter har titlar som "statsrådet och chefen för finansdepartementet". Benämningen "statsråd" syftade ursprungligen (och i till exempel Norge fortfarande) på en grupp rådgivare vid monarks eller statschefs sida, vilka inte är ansvariga inför parlamentet, eller på monarkens och dessa rådgivares beslutande möte. (källa)
7. Riksdagen kan på förslag av minst 35 av riksdagens ledamöter avsätta ett statsråd eller hela regeringen. Vid sådant misstroendevotum krävs att en majoritet av riksdagen, det vill säga minst 175 ledamöter, stöder misstroendeförklaringen. Om misstroendet gäller statsministern måste hela regeringen avgå. Regeringen kan inom en vecka söka väljarnas förtroende genom att upplösa riksdagen och utlysa extra val. (källa)