Statspension Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet statspension

1. Tennyson tillhörde en barnrik prästfamilj och kom 1828 till Cambridges universitet, där han 1829 vann kanslersmedaljen för poemet "Timbuctoo". Redan två år förut hade han jämte sin broder Charles gett ut ett dikthäfte. Tennysons Poems chieftly lyrical (1830), med all sin skönhetsdyrkan och yppiga fantasi rönte ett föga gynnsamt mottagande. Ovänlig kritik riktades även mot hans samling Poems (1833), även om denna måste betecknas som en ovanligt lysande bragd av en 24-årig diktare, där förekom redan så gedigna stycken som "Oenone, The miller's daughter", "The lotos-eaters", "The palace of art" med flera. Han iakttog då tystnad i nio år, under oavlåtliga studier i poesiens konst, och firade en så mycket större triumf vid sitt framträdande 1842 med en ny diktsamling, som emellertid även upptog urval ur de föregående. Bland nya dikter märkas där "The may-queen", de av ljus erotik burna "The gardener's daughter" och "The talking oak", självuppgörelsen "The two voices", "Godiva", den äktengelska idyllen "Dora", "Lady Clara Vere de Vere", "Locksley hall", vari tidevarvets känslosträngar grips med kraft, bland hans antika karaktärsbilder "Ulysses" med flera, och sådana förstudier till hans senare stora episka cykel om Artursagan som "Sir Galahad", "The Lady of Shalott" och "Morte d'Arthur". Man kunde inte längre bland hans dikter upptäcka en enda efterhärmad och han sattes från denna tid högst bland samtida skalder i England. Emellertid var han tidtals djupt nedtryckt, även av ekonomiska bekymmer men fick 1845 en statspension och samlade sig till ny verksamhet. På den glättiga och fantasirika sagan The princess, a medley (1847), fylld av renässanslynne, följde elegierna In memoriam (1850), över den tidigt bortryckte ungdomsvännen Arthur Hallam, 132 små dikter i gemensamt versmått. Tidens strävan efter nya andliga synpunkter avspeglas där med en förening av tankedjup och stark känsla. (källa)
2. I förstnämnda egenskap skrev han festdikter för regentfamiljens räkning och förhärligade Napoleons segrar i Bardo della selva nera (1806) med flera diktverk. Efter napoleonska dynastins fall hyllade Moti landets nye, österrikiske härskare och fick så behålla sin statspension. Till Motis mer betydande arbeten måste räknas en synnerligen vacker översättning av "Iliaden" (1810, senare utgiven 1891) samt det filologiska verket Proposta di alcune correzione ed aggiunte al dizionario della Crusca (6 band, 1817-24), i vilket han gisslade Accademia della Cruscas pedanteri. (källa)
3. Efter en bekymmersam barndom drog han sig fram i Paris som medellös litteratör, deltog i akademiens pristävlingar och skrev skådespel. Hans fördelaktiga utseende och sociala förmåga öppnade salongerna för honom, särskilt sedan hans tragedi Mustapha et Zéangir (1776) förskaffat honom drottningens beskydd och en statspension. Han förskaffade sig snart ett rykte som Paris främsta kvickhuvud. Hans snabba uppgång gav honom möjlighet att leva ett liv i välmåga, men han såg samtidigt på sin samtids samhälle med avsmak, och hälsade revolutionen med förtjusning. Skräckväldet tog dock död på hans förhoppningar revolutionens välsignelse, och 1794 begick han självmord. Hans Oeuvres utgavs av en vän 1795. Mest betydelsefulla är hans Maximes et pensées och Anecdotes et caractères. (källa)