Statsrevisor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet statsrevisor

1. Knut Posse (1827-1908), VD för Trollhättans kanalverk, statsrevisor. (källa)
2. Stenhammar blev student i Uppsala 1801, magister (primus) 1809 och docent i fysik där 1810. Han anställdes som gymnasieadjunkt i Linköping 1811 och utnämndes till lektor i historia där 1822 och (under tiden prästvigd 1813 och prebendekyrkoherde i Törnevalla samt honorarie prost 1820) till kyrkoherde i Häradshammar och Jonsberg 1828. Under fem riksdagar (1834–1850) var han framstående ledamot av prästeståndet och av statsutskottet, 1837 var han statsrevisor. I början hörde han till oppositionen, som då ivrade för allehanda samhällsförbättringar, men med sin konservativa läggning övergick han småningom till en konservatism, som inte ville veta av några nyheter. Under sin riksdagstid var han en flitig brevskrivare, och med stöd av hans korrespondens utgav hans son, Evald Henning Theodor Stenhammar, i tre band 1902–1903 Bilder ur riksdags- och hufvudstadslifvet i bref till hemmet och vänner i hemorten (omfattande tiden 1834–1851). (källa)
3. Wijk tog studentexamen i Uppsala 1850 och kameralexamen där 1851. Han var anställd i firma Olof Wijk och Co. i Göteborg 1851–56, blev delägare efter sin fars död 1856 och fick burskap som grosshandlande i Göteborg 1856. Wijk var ledamot av styrelsen för Skandinaviska Kredit AB 1864–1901, varav som ordförande 1896–1901, av Livförsäkrings AB Svea, av Bergslagernas Järnvägs AB 1887–1901, varav som vice ordförande 1889–95 och ordförande 1896–1901, av Göteborgs Mek. Verkstads AB, av Göteborgs sparbank, av Göteborg-Borås Järnvägs AB och av Göteborg-Hallands Järnvägs AB. Han var vidare ledamot av riksdagens andra kammare 1867–90, varav som vice talman 1875 vid hans tionde riksdag och till 1880 samt talman 1880–89, ledamot av konstitutionsutskottet 1870–71 och av bevillningsutskottet 1873–80, ledamot av tullkommittén 1876–82, statsrevisor 1865 samt ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863–97, varav som ordförande 1888–97. (källa)
4. Men 1883 gav han ut romanen Bondestudentar ("Bondestudenter", 1886), vilken tillhör det mest betydande av den realistiska nordiska skönlitteraturen på 1880-talet, särskilt betydande som kulturhistorisk psykologi är denna mäktiga, fastän som roman något tunga, boken om en norsk bondson som säljer sin förstfödslorätt som bonde för att nå fram till vad han anser vara lättjans eldorado: den uniformerade byråkratin. Detta arbete följdes av Forteljingar og sogur (1884, "Ungdom", 1885), som innehåller bland annat en humoristisk berättelse, riktad mot Björnsons handskemoral, vidare den starkt naturalistiska Mannfolk (1886), som utgjorde ett inlägg i den dåvarande norska "bohemlitteraturen", vidare den på bokmål skrivna De uforsonlige (1888), en satirisk komedi, som angriper ackordens, opportunismens, kompromissens politik med särskild udd mot vissa grupper av stortingsvänstern, den större romanen Hjaa ho mor (1890, dansk översättning "Hos mama"), som gav en ganska tungt hållen, i alla detaljer realistisk skildring av en stackars mamsells tröstlösa, enformiga och för frestelser utsatta liv. Av muntrare karaktär var de samma år utgivna Kolbotnbrev, där Garborg med friskt lynne skildrade sitt vardagsliv uppe i den fjällhydda, dit han flyttat, sedan han, som 1883 blivit statsrevisor, av litterära skäl fallit igenom vid statsrevisorsvalet 1887. (källa)
5. Persson fick sin arbetsförmåga erkänd av Kungl. Maj:t dels genom att sju gånger bli utnämnd statsrevisor, dels genom sitt inkallande i en stor mängd kommittéer, bland annat för sammanslagning av post- och telegrafverken (1899–1901), civila pensionskommittén (1899–1902), löneregleringskommittén (från 1902) och försvarsberedningarna (från 1911), liksom han från 1908 tillhörde Civilkommissionen. Av Skaraborgs läns landsting var han ledamot 1885–1892 och 1896–1922 (1902–1910 som vice ordförande och 1911–1919 som ordförande). Persson lämnade Andra kammaren efter urtima riksdagen hösten 1918. I hemorten innehade Persson flera offentliga uppdrag även efter riksdagstiden. (källa)