Stavningsreform Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stavningsreform

1. Den allra vanligaste språkreformsformen är förenkling som innebär stavningsförenkling (stavningsreform), dessutom kan även böjning, syntax, ordförråd och ordformatering förenklas. Till exempel finns det i engelskan många prefix som betyder "motsatsen till", exempelvis un-, in-/im-, a(n)- och de-. En språkreform skulle kunna ämna att eliminera alla dessa olika prefix och byta ut dem mot en enda (exempelvis un-). Dessutom finns det många ord såsom "good" ("bra") och "bad" ("dålig") som ungefär betyder varandras motsats, det skulle vara bättre (enkelmässigt sett) om dessa ord istället skulle vara "good" ("bra") och "ungood" ("obra"), och helt utesluta "bad" ("dålig") ur språket. Flera stora världsspråk har undergått masstavningsreform: spanska (på 1700-talet), portugisiska (1910 i Portugal och 1946 och 1972 i Brasilien), tyska (1901/-02 och 1996/-98) samt ryska (1728 och 1919). (källa)
2. Efter att folkskolan hade blivit obligatorisk i Sverige 1842 ansågs det att läs- och skrivundervisningen skulle kunna underlättas om stavningen reformerades. Skollärarna var pådrivande för stavningsreformer under andra hälften av 1800-talet. Under inverkan av skandinavismen, som efter dansk-tyska kriget 1864 hade tagit en språklig och kulturell inriktning, ville även språkforskare reformera språket och stavningen, så att den dels skulle bli mer enhetlig mellan de nordiska språken, dels anknyta mer till det fornnordiska förflutna. Till exempel infördes det fornnordiska "idrott" som alternativ till det engelska/franska/tyska ordet "sport". Man ville också rensa ut tyska influenser från medeltiden, genom att slopa förled som be- och ge- i verb. Mot dessa, ibland radikala, krav på språkliga reformer agerade Svenska Akademien som en konservativ kraft. När första upplagan av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) kom 1874, anslöt den sig helt till Leopolds stavning av 1801. (källa)