Stenart Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stenart

1. I Svanshall finns en gästhamn och fyr. Den 15 juli 1749 passerade Carl von Linné Svanshall på sin skånska resa. Det noterades: "Svanehall ligger 3 quart ifrån Krapparp wid Norra hafs-sidan, där denna stenart brytes til Spisar och Skårstenar.". (källa)
2. Terrazzo (även cementmosaik eller konstbetong) består av en gjuten cementpasta och något färgat material av sten. Ballasten är oftast marmor eller någon annan färgad stenart med en kornstorlek från cirka 5 mm och uppåt. Cementen kan vara grå eller vitcement som gjuts till skivor eller prefabricerade byggelement såsom trappor, väggar eller andra detaljer. Golv eller trappor gjuts även på byggarbetsplatsen samt vattenslipas efter härdning. (källa)
3. Med stöd av arkeologisk och geologisk forskning antas Upplands första bebyggare ha kommit västerifrån över Närke och Västmanland för minst 8 000 år sedan. Deras boplatser fanns vid kustlinjen men ligger på grund av landhöjningen numera i landets inre. Med inrättningen av jordbruk och boskapsskötsel runt 4000 f.Kr. eller strax därefter ökar lösfyndens antal. En boplats funnen vid Åloppe nordväst om Uppsala 1902 tillhör den gropkeramiska kulturen och den yngre stenåldern. En mängd fornfynd från främst senneolitikum och den avslutande delen av bondestenåldern har påträffats, framförallt i den mellersta delen av västra Uppland, som därför anses vara landskapets äldsta och tätast befolkade stenåldersbygd. Öster och sydöst om Uppsalaslätten har man hittat rikliga fynd av skafthålsyxor och andra stenredskap, huvudsakligen av uppländska stenarter, men även vanliga flata yxor av flinta som importerats från Skåne eller Själland i Danmark. Uppland saknar än så länge de stenålderssmycken av exempelvis bärnsten som man funnit i sydligare landskap, vilket kan antyda att den dåtida uppländska befolkningen var förhållandevis fattig. Även avsaknaden av påtagliga spår från boskapsskötsel och sädesodling, annat än föremål som tillhör jordbrukande kulturer, talar för den nämnda fattigdomen. Men en sådan avsaknad är i och för sig inte särskilt ovanlig. Enstaka stenåldersfynd visar på förbindelser mellan Uppland, Åland och Finland redan vid denna tid, men också med Norrland liksom med Skåne eller Danmark. (källa)
4. I 1855 års gruvstadga, därätten till inmutning av kalksten och andra stenarter redan var borttagen, ändrades föreskrifterna om utmålens storlek. Utmålen för bergmalmer liksom för svavelkis och blyerts skulle enligt sistnämnda stadga utläggas till en storlek av högst 100 kvadratfamnar. Stenkolsutmål var bestämda till 200 kvadratfamnar, och för sjö- och myrmalmer samt varp lämnades utmålen efter omständigheterna, dock med någon inskränkning. På djupet följde även enligt 1855 års stadga utmålen fyndigheternas donläge. (källa)
5. En boplats från stenåldern återfinns dessutom på ön. Boplatsen är av vanlig stenålderstyp för Misterhult socken men ändå ganska underlig, placerad under ett klippöverhäng som öppnar sig åt söder, utan naturliga avgränsningar Fynd har noterats på en radie av åtta gånger sex meter stor vegetationsfri yta under samt smått framför klippöverhänget, omedelbart i anslutning till vandringsleden. Slagna stenarter har anträffats, och kan ännu anträffas, i form av kvarts, kvartsit, kristianstadflinta, sydskandinavisk flinta och hälleflinta. (källa)