Stenkärl Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stenkärl

1. Potatisen är en mycket vanlig ingrediens, och har kallats "Belarus andra bröd". Den omnämns i flera verser, sånger, dikter och danser. Det finns speciella potatiskafén som bara har inriktat sig på grödan, och finns i sallader, stuvningar, gratänger och ugnsbakade. En vanlig rätt är draniki, som är en belarusisk raggmunk på riven potatis. Kötträtter, som också är vanliga, serveras ofta tillsammans med potatis och grönsaker som morötter, vitkål, som ofta tillreds i speciella stenkärl. Köttet är ofta salt fläskkött som skivats och kryddats med lök och vitlök. Mjölk är ofta en del av grönsaks- och mjölrätter. (källa)
2. Löfnäs stenkärlsfabrik var en svensk keramisk fabrik belägen vid Löfnäs i Gripsholmsviken, i närheten av Mariefred. (källa)
3. W - Stenkärl och keramik. (källa)
4. Fram till mitten av 1800-talet dominerades bebyggelsen av låga handelsgårdar och gatan sträckte sig då endast fram till nuvarande Prästgatan. Gatans namn har ändrats något under tidens gång, mest på grund av att man då inte hade några fasta namn på gator. Tidigt på 1700-talet kallades gatan för Södra Lilla gatan, medan den på 1787 års karta kallas Lilla Södra gatan. 1853 kallas den för Lilla Södergatan. 1799 etablerades en stenkärls- och gjutjärnsfabrik av greve Eric Ruuth i gatans södra fond, så småningom kallad Ruuthska bruket. Bruket markerade gatans södra slut och hade sin huvudport i gatans förlängning. Då gatan ledde rakt till brukets huvudport började den så småningom också kallas för Bruksgatan. 1812 uppförde Ramlösa hälsobrunns dåvarande ägare Achates von Platen ett kombinerat bad- och teaterhus vid korsningen Bruksgatan/Prästgatans södra del. 1876 erattes detta med den gamla Stadsteatern, som dock revs 1976 till stora protester. På 1865 års stadsplan ser man att staden planerat att gatan ska sträcka sig fram till den nyanlagda Trädgårdsgatan i söder, med detta blev inte av förrän 1885. Det var brukets, då benämnt Helsingborgs Järn- och lerkärlsfabrik, dåvarande ägare Petter Olsson, som överlät en del av fabrikens tomt för bebyggelse i och med att han påbörjade en flytt av större delen av fabriken till Söder. Denna del av gatan kallades först för Nya Bruksgatan, med har senare bara benämnts Bruksgatan. Den första byggnaden som uppfördes längs den var Missionshuset, finansierat av den djupt religiöse Petter Olsson. (källa)