Stenlägga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stenlägga

1. I övrigt kan stensättningar förekomma i de mest udda varianter – oformliga stenlagda ytor, lagda mot block, stenpackningar i klippskrevor, med mera. (källa)
2. År 1924 genomgick två shirehästar ett kraftprov genom att man kopplade dem till en dynamometer som mäter kraft. Denna räckte dock inte till och domarna uppskattade att de båda hästarna hade haft en dragkraft på cirka 5 ton. Samma par hästar fick även genomgå ett styrkeprov då de skulle dra en 18,5 ton tung sten på en hal stenlagd bana. Den bakre hästen satte igång att dra innan den främre hästen hade hunnits spännas dit. (källa)
3. Stenen stod länge i en kåltäppa som tillhörde Sölvesborgs slott, på en stenlagd markbit som hette Stentoften, helt nära den gamla borgruinen. Den var omgärdad av fem större skarpkantade stenar som bildade en femkant runt den. Därefter flyttades stenen till kyrkans vapenhus och fastsattes vid väggen. (källa)
4. Börsås fornborg ligger i Skredsvik, Uddevalla kommun. Borgen grävdes ut 1911–1912 av arkeologen Gustaf Hallström. Han hittade bland annat rester av kvadratiska husgrunder, en stenlagd väg som ledde upp till borgen, vävtyngder, järnbitar, keramik och kvarnstenar. Det tycks med andra ord ha varit en bosättning. Vidare hittades brända sädeskorn, vilken antyder att borgen brunnit. Hallström daterade borgen till folkvandringstiden, men moderna arkeologer ifrågasätter detta. De små kvadratiska husen, vars grunder Hallström hittade, är till exempel en modell som började brukas först under vikingatiden. Det utesluter dock inte att borgen kan ha använts långt tidigare. I en artikel i tidningen Bohusläningen från 26 juli 1911 framgår att "Borgen på Börsåsbärget är märklig genom den ännu till sin nedre del mycket väl bibehållna, breda och körbara väg, som leder upp till bärgets brantare delar, och som, enligt ännu lefvande personers intyg, i svunnen tid varit mera skönjbar än nu till sin öfre del. Ännu vida märkligare är denna borg på grund af de fynd, som nu vid undersökningen braktes i dagen. På tre eller fyra ställen har man nämligen anledning misstänka tillvaron af bostadsplatser, men af dessa är endast en enda undersökt, och till och med denna blott till hälften ännu. Här träffade man ett värkligt kulturlager med aska, kol, ben, järnfragment och ej mindre än sex handkvarnar äfven som en stor myckenhet delar af lerkärl. Bland dessa senare befinna sig ett brottstycke, hvars ornamentik ger till känna att borgen föreskiver sig från tiden omkring år 400 efter Kristus. Detta är sålunda ett ytterst viktigt fynd för kännedomen om bygdeborgens ålder, och då man för Bohusläns vidkommande känner en bygdeborg från ungefär samma tid, nämligen den på Bonäs i Dragsmark, är detta sålunda den andra i ordningen, från hela Sverige känner man i övrigt endast två från 400-talet, eller något senare". (källa)
5. Vid 1400-talets slut var Stockholms stads gator stenlagda med ränndalar. Under 1700-talet indelade man ibland gatan i rutmönster ej större än 3 till 4 alnar (180–240 centimeter). Rutindelningen syftade till att stabilisera gatstenen. Rutindelningen användes även dekorativt. Norrbron fick Stockholms första trottoar av huggna stenar 1809, trottoarens höjd var 35 centimeter från gatan. Klagomålen på gatorna var dock många. Överståthållaren klagade i sin ämbetsberättelse 1827–1932 på att gatorna är illa lagda med ojämn sten, saknar trottoarer och på många ställen saknas rännstenar, varför de är svåra att renhålla, obekväma för åkande och särskilt för gående personer. År 1837 kom gatuläggare från Berlin som lärde de svenska stenhuggarna bli skickligare på sitt jobb. I början av 1900-talet användes oftast det som kom att kallas "fältsten" (kullersten), på 1920-talet började man använda "smågatsten" (se bilden till höger). Lokalt i och kring stenbrotten i Bohuslän, som stod för en stor del av produktionen av granit till gator, vägar och hus, kallas smågatstenen för knott. Från 1920- till 1950-talet pågick stora stenläggningsarbeten på Sveriges riksvägar. Gatsten av granit var vid den här tiden billigare och mer lättåtkomligt än asfalt, och depressionsåren ledde till att många vägar stenbelades då det sysselsatte svensk stenhuggningsindustri och stenläggare. Det var ett tungt jobb, en kvadratmeter gatsten väger drygt 200 kilogram (genomsnittsstenen är en kubikdecimeter stor och kubformad) vilka sattes ut för hand. År 1953 var exempelvis hela dåvarande Riksväg 2 belagd med gatsten. I mitten av vägen lades ett lager kol som mittlinje vilket gav vägarna ett karaktäristiskt "ormskinnsmönster". Efterkrigstidens höjda kostnader för arbetskraft, asfaltens positiva egenskaper, bland annat ansågs den betydligt regnsäkrare (inte hal som gatsten) ledde till att de gatstensbelagda landsvägarna asfalterades efter hand. I många fall lades ett lager asfalt ovanpå gatstenslagret. Antalet landsvägar som är gatstensbelagda är numera fåtaliga. Ett exempel är Kristianstadsvägen/Riksväg 9 i Simrishamn från Tobisvik i stadens utkant in till centrum. (källa)
6. I början av 1900-talet genomgick Myrö en modernisering i nationalromantikens tecken och då fick den stenlagda hallen sitt nuvarande utseende. (källa)
7. Den första suspensoaren såg dagens ljus redan 1874, då sportföretaget Sharp och Smith från Chicago skapade plagget för "cykeljockeys" som skulle tävla på stenlagda gator. Det var även i Chicago som de första jockey-briefsen började säljas 1935. Dessa benlösa underbyxor med Y-front var formgivna av Arthur Kneibler, och blev genast en stor försäljningssuccé, först i USA och sedan i Europa. (källa)
8. De äldsta kända skisserna till en ny kyrka i Brevik är från 1921, utförda av arkitekten Lars Israel Wahlman. Nya förslag till kapell i Brevik presenterades 1924, var för sig av arkitekterna Martin Hedmark och John Åkerlund. Den senare, som var lidingöbo, omarbetade och utvecklade sitt förslag fram till de slutliga ritningarna år 1936. Den kyrka som uppfördes året därpå består av ett stort kyrkorum med rakt avslutat kor. Detta öppnar sig vid södra sidan mot en vinkelställd församlingssal. Klocktornet placerades vid kyrkans sydvästra hörn för att möjliggöra en utbyggnad mot väster. Platsen närmast söder om kyrkan, i direkt anslutning till församlingssalen och tornet, består av en stenskodd terrass med stenlagda gångar och gräsmatta kantad av rosenbuskar. Avsikten med denna var att skapa en plats för friluftsgudstjänster. 1955 gjordes en utbyggnad av församlingssalen mot söder och öster och hela kyrkan putsades om. 1970 skedde en väsentlig tillbyggnad av anläggningen utan att kyrkorummet förändrades. Direkt öster om kyrkan uppfördes en ny sakristia och skrudkammare. Hiss installerades och kyrkan fick handikappanpassade ingångar. Vid kyrkans nordvästra hörn tillkom ett väntrum. Öster om kyrkan uppfördes två längor med lokaler för bland annat kyrkans förskola. Arkitekt för tillbyggnaden var Lars Åkerlund, Lidingö. Breviks kyrka är ett tidigt och representativt exempel på den moderna funktionalismen. (källa)
9. Under Qingdynastin bestod Kanton av manchu-staden eller gamla staden och den nya staden, mellan den förra och floden, samt flera förstäder längs floden. Den var omsluten av en 10 km lång, 12 meter hög och 7 meter bred mur med gravar. En annan mur skilde den gamla staden, som upptog fem sjättedelar av hela ytan, från den nya. Staden genomskars av flera kanaler och omkring 600 gator, som var långa, raka och stenlagda. Staden hade en egendomlig prägel genom den stora livligheten på floden. Pärlfloden är i staden något bredare än Themsen vid Londonbron och 7 meter djup, och var på den tiden alltid täckt med fartyg av alla slag, så att hela floden mittför Guangzhou liknade en flytande stad. (källa)