Stentrappa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stentrappa

1. Från Pustervikskajen startade Karl Alfred Andersson vid sekelskiftet 1800-1900 en roddfärja över Rosenlundskanalen, "Kålles färja". Själva färjan mätte 3x5 meter. Det kostade i början ett öre att resa över kanalen till Fisktorget. Färjan slutade att gå 1916 och var då den sista av Göteborgs roddfärjor. Stentrapporna längs kanalens norra sida, från Fisktorget till dåvarande Husarbron, (numera Rosenlundsbron) anlades 1865. (källa)
2. 1864–1865 genomfördes en omvälvande och okänslig ombyggnad för att anpassa hela huset för gymnasiet. Då revs källarvalven från medeltiden, den stora stentrappan försvann och ersattes av en järntrappa, bjälklag flyttades, våningsdelningen blev annorlunda, fönstren ändrade läge och utseende. (källa)
3. En trappa är en konstruktion ämnad att underlätta passagen mellan två skilda nivåer. En trappa består av två eller flera plansteg som ofta sitter fast i vangstycken. De lodräta delarna mellan planstegen kallas sättsteg. Trappor med öppen konstruktion saknar sättsteg. Ofta finns det en ledstång för underlättande av passagen. Det finns många olika typer av trappor, bland annat stentrappor, rulltrappor och spiraltrappor. Trappor kan bestå av olika material såsom glas, stål, olika typer av trä, betong eller sten. Färgerna och ytorna varierar, dessutom borde de också matcha med hörnböjningar, slutknappar och beslag på ett utrymme. En serie hophängande trappsteg mellan två vilplan kallas trapplopp. (källa)
4. År 1833 påbörjades genomgripande förändringsarbeten av domkyrkan, vilka under ledning av Brunius skulle komma att pågå under många decennier. Fram till 1836 koncentrerade man sig i huvudsak på förändring av interiörerna. Orgeln från 1626 borttogs, altaret från 1577 nedtogs och de medeltida korstolarna flyttades. En bred stentrappa mellan långhuset och koret uppfördes. Åtskilliga innermurar i tvärskeppet och koret försågs med ny sandstensbeklädnad. Gravstenar upptogs och släta kalkstensgolv inlades istället. (källa)
5. Torsklint är en av fem fornborgar i Kvillingeförkastningen i Norrköpings kommun, alldeles i närheten finns Moteklint och Skärlötaborgen. Torsklint ligger på ett högt berg på nivån cirka 100–115 m ö.h. med milsvid utsikt över Glan, Bråviken och slättlandskapet ända fram till Norrköping. Fornborgen uppmärksammades redan av fornforskningen på 1600-talet. I Rannsakningar om antikviteterna 1667-1684 sägs att Torsklint är "... ett högdt Bärgh ett litet stycke ifrån Kyrckian, i wäster, ifrån hwilkets högsta spets och alt neder åth emellan Bärgsskrefworna mycken steen som för murar fordom är sammanfördh." Den anlades troligen under folkvandringstiden och är delvis utgrävd. På borgen företog Bror Schnittger under åren 1908 och 1913 utgrävningar, omfattande knappt 20 kvadratmeter. Därvid anträffades över 200 krukskärvor av grovt, oornerat lergods samt 13 fragment av silkärl och lika många av lertrissor med mitthål, samt ett fragment av pyramidformig lertyngd, slutligen en marleka och en bränd benflisa. Fornborgen mäter 110 × 90 meter, med en sammanlagd längd av cirka 120 meter kallmurade murar. I den nordvästra delen av den 75 meter långa sammanhängande muren är i modern tid upptagen en ingång med stentrappa. Nedanför Torsklintsborgen ligger även en fristående kallmurad mur som kan härröra från samma tid. (källa)
6. Ekebys huvudbyggnad bär prägeln av en karolinsk sätesgård med tessinska drag från 1600-talet. Det var dock förmodligen inte Tessin som ritade Ekebyhov. Möjligen kan den från Sydtyskland invandrade arkitekten Johan Tobias Albinus ha svarat för ritningarna. Denne inspekterade både Ekebyhov och det Wrangelska husbygget i Södertälje vid en båtfärd hösten 1675, enligt kamreren Reiniers journal i Riksarkivet. Husets planmått är 40 x 13,5 meter. Från söder leder en gammal stentrappa upp till husets grusade förgård. Gesimser i tandsnitt och den frontonkrönta mittrisaliten med pilaster och balusterdockor samt dubbeltrappan till bottenvåningen ger hela kompositionen ett slottsmässigt intryck. Mot norr upprepas husets stilelement, dock i något förenklad form. Mycket verkningsfull är färgsättningen med fasadpanelen i mörkgul kulör, vita lister och pilaster samt mörkröda fönstersnickerier. Yttertakets kopparplåt tillkom under 1950-talet och förnyades i början av 2000-talet. Innan dess var taket täckt av svartmålad järnplåt och ännu tidigare av takspån, som byttes ut under en större renovering 1832. Stommen är tillverkad av liggtimmer och klädd med stående träpanel. Huset är källarlöst och står på en hög naturstenssockel. (källa)
7. På Parkudden som ligger söder om gårdsbebyggelsen anlades en naturromantisk park med slingrande stigar, stentrappor, ett lusthus och en stensoffa på uddens högsta punkt varifrån man hade en storslagen vy över Mälaren och Älgön som ligger mittemot. Parkens ursprungliga gestaltning kan man idag bara ana men stensoffan finns fortfarande kvar och de grova ekarna samt silvergranarna som dåvarande ägaren, Johan Nordenfalk den yngre, lät importera 1880 och plantera på udden. Parkudden är sedan 1992 skyddad som Parkudden-Lövsta naturreservat. (källa)
8. Inredningen av Jens Bangs privatbostad på andra våningen är känd från den värdering som gjordes efter hans hustru Maren Jørgensdatters död 1639. Bostaden nåddes vid denna tid med en yttre stentrappa från Østerågade med en imposant sandstensportal utanför en förhall med bord och stolar. I kontakt med förhallen låg ett sovrum med en stor himmelssäng med gula förhängen, omgiven av väggfasta bänkar. På andra sidan förhallen fanns salen med järnugn, bord och stolar. Väggarna var klädda med ekpanel, som var målad i starka färger, med mönster och figurer. Där hängde oljemålningar av Jens Bang och hans hustru. I rummet fanns familjens bibliotek och på en hylla längs en av väggarna fanns 18 solida stenkrus. Från salen fanns förbindelse inåt i huset till kök och andra rum. En dörr ledde också till ytterligare ett rum på andra våningen, vilket stod i förbindelse med en svalgång av trä på baksidan. (källa)
9. Parkudden, en udde i Mälaren, ligger till största delen i reservatet. I östra delen av reservatet ingår en del av berget Bålaren. En promenadstig sträcker sig runt Parkudden och ger besökaren vackra utblickar över Mälaren och Älgön. En markerad stig leder upp till uddens högsta punkt, där finns den så kallade stensoffan. På udden växer bland annat grova ädellövträd samt silvergranar. Granarna importerades av friherren Johan Nordenfalk den yngre (dåvarande ägare av Lövsta gård) och planterades på 1880-talet. Han lät även anlägga en naturromantisk park med slingrande stigar, stentrappor och ett lusthus. (källa)