Stilgrepp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stilgrepp

1. Betydelsen av ordet ironi i svenskan har förskjutits något under senare årtionden. Fram till åtminstone ca 1980 var den skarpa motsättningen mellan intention och utsaga, eller intentionen och karakteriseringen av en figur, det avgörande. Men i och med att ironin har blivit ett alltmer omtyckt stilgrepp och vanligare både i litterära sammanhang, i media och i vardagen har det oftare handlat om en strävan att peka på det absurda, löjliga eller missriktade utan tydlig kontrast till vad någon anses ha för bestämda syften. Överdrivet kroppsspråk eller pipigt, affekterat röstläge i förening med hysteriskt allvar (jfr John Cleese och Killinggänget) kan numera ofta ses som ironiskt färgat oavsett vad den som talar så (en rollfigur eller en verklig person) förutsätts vilja uppnå. (källa)
2. Liknelse (grekiska parabole) eller analogi (grekiska analogia, likhet) inom den vidare kategorin bildspråk är en retorisk liknelse mellan två begrepp där jämförelseledet utgörs av något av orden "som" eller "liksom". Liknelser kan, liksom idiom, vara språkspecifika och därför svåra att översätta. Liknelsen är ett utomordentligt vanligt stilgrepp, både i vardagens språk och i mera avancerad litterär diktion. De refererar oftast till ett känt eller lättförståeligt tillskrivet attribut hos liknelseobjektet, men behöver inte alltid vara verkligt. (källa)
3. Oration var en typ av tal som hölls inom 1600-talets universitetsväsende. I orationerna använde man sig av och tränade sig i den klassiska retorikens finesser och stilgrepp. De var en återkommande och festlig händelse i universitetslivet, om än inte lika grundläggande och vanlig som disputationen, och var ett krav för att uppnå graden magister. De arrangerades av professorer i retorik eller poesi. Minst 372 orationer hölls vid Uppsala universitet under 1600-talet, mellan 1638 och 1699 nästan 200 vid Akademin i Åbo och mellan 1635 och 1655 drygt 200 vid universitetet i Dorpat (nuvarande Tartu). (källa)