Stjärtpenna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stjärtpenna

1. Bofinken är stor som en gråsparv, men slankare och med längre stjärt. Den mäter 14–16 cm, har ett vingspann på 25–29 cm och en vikt på ungefär 20 gram. Den har en kort, tjock och konisk näbb, på vilken näsborrarna sitter närmare näbbryggen än käkkanterna. Den adulta hanen skiljer sig från honan på att pannan är svart vid näbbroten och den övriga delen av huvudet är gråblått, utom kinderna, som ärödbruna. Den rödbruna färgen sträcker sig också ned på hals och bröst, där honan istället är mattare färgad i gråbrunt. Bofinken utmärker sig i flykten genom sina dubbla vita vingband och de yttre stjärtpennornas vita fält, som kontrasterar mot den i övrigt mörka stjärten. Även på icke flygande fåglar är de båda vingbanden framträdande. (källa)
2. Gulärlan är till formen ganska lik sädesärlan och precis som sina släktingar vickar den ofta på den långa stjärten, som dock är den kortaste hos de europeiska ärlorna. Den mäter 15–16 cm på längden enligt Svensson et al. 2009, medan Brazil 2009 uppger 16–18 cm och väger11,2–26,4 gram. Den adulta hanen har i stora drag en olivfärgad till grågrön ovansida och gul undersida. Ryggen, vingpennornas kanter, underkropp och undre stjärttäckare är gula. Stjärtpennorna är svarta och vingpennorna olivfärgade. Honans färger är mattare och ryggsidan mera gråaktig än hanens. Även hanen blir under hösten mörkare. Juvenilen är mindre kontrastrik med en generellt brunare ovansida och ljusare och mindre gul undersida. (källa)
3. På ovansidan, samt på hals och bröst är hanen blågrå med brungrå vingar. Stjärtpennorna är svarta med vita spetsar och vita småfläckar. Nedre delen av bröstet, buken och kroppssidorna är vitaktiga med svartgrå tvärband. Honan har växlande färg. Ibland liknar den hannen, men har rostbrun inblandning på bröstet, halsens sidor och vingarna. Den yttre tån är som hos alla gökfåglar vändbar. Den kan alltså riktas både framåt och bakåt. (källa)
4. Järpen är 34-39 cm lång och har ett vingspann på 48-54 cm. På ovansidan är den grå, delvis med rödbrun anstrykning och på huvudet, nacken och ryggen har den svartaktiga tvärstreck. På nedre delen av ryggen och övergumpen är den mest grå. Vingpennorna är gråbruna och stjärten grå med brun vattring. Alla stjärtpennorna, utom de mellersta, har ett brett svart tvärband innanför den gråvita spetsen. (källa)
5. Nattskärran är välkamouflerad. Dess fjäderdräkt är vattrad i grått, svart och rostgult med längsgående svarta fläckar. Hos hanen har de tre främsta handpennorna en stor vit fläck på mitten, och de två yttersta stjärtpennorna på varje sida har vit spets. Hos honan, som för övrigt utmärks genom något dunklare färger, är dessa partier rostgula istället för vita. Den mäter 26–29 centimeter och har ett vingspann på 57–64 centimeter. Hane och hona är lika stora. Nattskärran har ett stort, platt huvud med en mycket kort men bred näbb som omges av borst som sitter fast vid näbbroten. De korta fötterna med starkt förlängd mittå ses sällan när fågeln observeras i fält. I flykten verkar den betydligt större och falkliknande. (källa)
6. Sidensvansen är stor som en stare men upplevs större då den har en kompakt kropp med tjock hals och stort huvud. Den är 18–21 centimeter lång, har ett vingspann på 32–36 centimeter och väger cirka 60 gram. Sidensvansen ärödgrå, med svart strupe, ett svart band genom vardera ögat och gul stjärtspets. Fjäderbeklädnaden, som är mjuk och fin, bildar på huvudet en mycket lång tofs. Sidensvansen har en kort, vid roten nedtryckt, näbb. Vingarna är långa och spetsiga. Tarsens framsida har tydligt åtskilda sköldar. Vingarnas armpennor, ibland också stjärtpennorna, har lackröda pergamentartade bihang. (källa)
7. Hanen i häckningsdräkt är omisskännlig med vitt huvud, hals, övergump och undersida. De flesta av armpennorna, roten av handpennorna, vingtäckarna och de yttersta stjärtpennorna är också vita medan övriga fjädertrakter är svarta. Den adulta honan har i häckningsdräkt gråbrun hjässa, nacke och örontäckare och även bruna anstrykningar på ryggen och på det annars vita bröstet. På vintern får fjädrarna på huvud, rygg, skuldror och övergump rostbruna kanter. (källa)
8. Storlommen är något större än en gräsand men betydligt mer långsmal. Kroppslängden är 65–74 centimeter och vingspannet 105–125 centimeter. Könen är lika. Den har en dolkformad näbb som oftast hålls horisontell när man ser fågeln simma. Huvudets övergång till halsen är i det närmaste omärklig. I sommardräkt har den askgrått huvud och hals. Strupen och framhalsen är violettglänsande svarta. Halsens, krävans och bröstets sidor har svarta och vita längdstreck. Kroppen är rent svart på ovansidan med två avlånga fält på vardera sidan, bildade av fyrkantiga vita fläckar. De undre delarna är vita och ving- och stjärtpennorna är svarta. (källa)
9. Den adulta hanen har i häckningsdräkt mörkgrönt, lätt skimrande huvud och hals. Den har en smal vit halsring som avgränsar det gröna från det lilatonade kastanjebruna bröstet. Aktern är svart och de yttre stjärtpennorna beigevita. Några av de övre stjärttäckarna har uppkrullade svarta spetsar. Gräsandshanen har en enfärgat mattgul näbb. Under perioden då gräsandshanen ruggar sina vingpennor anlägger den en eklipsdräkt som är mer honlik men skiljs ifrån honan på att näbben är enfärgat mattgul, bröstet mörkare rödbrunt och huvudet något mer kontrastrikt. Juvenilen är mycket lik den adulta honan. (källa)