Stork Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stork

1. De germanska språken avviker starkt från övriga indoeuropeiska språk. Sigmund Feist lanserade 1932 teorin att föregångaren till urgermanskan var ett blandspråk mellan indoeuropeiska erövrare och urbefolkningen i norra Europa. Ord som är gemensamma för alla germanska språk, men som saknar motsvarighet i övriga indoeuropeiska språk skulle då vara lånord från urbefolkningen. Hit hör bland annat orden för vissa företeelser i Nordeuropa som var okända för indoeuropeerna som "skepp", "segel", "köl", "stork", "ål" och trädet "ask". Några ord har med krig och makt att göra som "svärd", "båge", "kung" och "knekt". (källa)
2. Pilfinken bygger ett slarvigt bo i en naturlig hålighet, hål i byggnader, i buskage, i övergivna fågelbon i bomaterialet i reden av större fåglar som exempelvis stork. En genomsnittlig kull består av fem eller sex ägg som kläcks efter mindre än två veckor. Pilfinken livnär sig mestadels på frön, men äter även ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen. Liksom andra små fåglar drabbas den av infektioner av parasiter och sjukdomar, och predation från rovfåglar. Dess genomsnittliga livslängd är omkring två år. (källa)
3. Skrapnos kallas en variant på plockepinnspel där pinnarna utgörs av miniatyrer av arbetsredskap eller vapen i trä, ben eller, senare, av plast, till exempel yxa, spade, stege, pipa, tång och räfsa, eller värja, hillebard, gevär, osv. Andra spel innehåller fåglar som papegoja och stork. Miniatyrerna som kan vara cirka 10 cm långa kastas i hög på ett bord, varefter det gäller för var och en av de spelande att med en sticka försedd med en hake lyfta bort en efter en, utan att någon av de andra förändrar läge. I motsatt fall blir den skyldige skrapad på näsan med den sticka som orsakat rörelse i högen. Vanligen tilldelas den som lyckats plocka upp en figur ett visst antal poäng som aningen finns skrivet på den aktuella figuren eller på ett separat pappersark. I äldre tid ingick i spelet att förloraren eller den som misslyckades skrapades på näsan med haken leller en pinne, därav namnet.. Detta spels ålder är okänd. 1697 omtalas dock i bildlikt hänseende att någon mottagit en "skrapnos" i betydelsen utskällning, vilket antyder att spelet då var allmänt känt. (källa)