Stormaktsvälde Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stormaktsvälde

1. Gustav II Adolf, född 9 december (enl. g.s.) 1594 på Tre Kronor i Stockholm, död 6 november (enl. g.s.) 1632 i Lützen, var Sveriges kung 1611–1632. För eftervärlden är Gustav II Adolf mest känd som den som grundlade det svenska stormaktsväldet som skulle göra landet till en av Europas största och ledande nationer under den tidigmoderna perioden. Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar, då han förnyade krigskonsten vilket har gjort honom känd som "den moderna krigföringens fader". Hans gärningar avgjorde den politiska och religiösa maktbalansen i Europa, men under hans tid reformerades även landets styrelse. Han hedrades år 1633 av Sveriges riksdag med namnet Gustav Adolf den store. Han kallades också Lejonet från Norden. (källa)
2. Det tonganska imperiet var ett stormaktsvälde som täckte stora delar av Polynesien under senare delen av medeltiden. Under sin storhetstid sträckte sig imperiet från Niue i öst till Tikopia i väst och dess inflytandeområde sträckte sig ännu längre. Själva imperietiden var från 1200-talet till 1500-talet och omfattade därefter egentligen endast Tongaöarna. (källa)
3. I boken Gripsholm, slottet och dess samlingar, 1537-1937 tecknar kapten Sten Djurberg de båda kanonernas historia. I essän Till Galtens och Suggans historia skriver han att "blott ingripandet av några för våra stolta historiska troféer intresserade personer ha vi att tacka för att de undgingo förgängelsen". Han konstaterar avslutningsvis att "från sin plats på den gamla vasaborgen minna de alltjämt besökaren om tider, då Sverige i kamp och umbäranden och blott genom att spänna krafterna till det yttersta lyckades hävda sin självständighet och lägga grunden till sitt stormaktsvälde.". (källa)
4. Till sitt yttre är dikten en ett stycke folklivsskildring från 1800-talets Värmland. Litteraturprofessorn och Frödingbiografen Henry Olsson räknar den till de Frödingdikter som skildrar tidigare fruktade och respekterade män, som mist sin ställning. Fröding själv skriver, i en kommentar från 1903, att den skrev som "en grotesk karikatyr på storsvenskeriet med Sveriges stormaktsvälde i bakgrunden och den mera beskedliga moderna svenskheten i förgrunden.". (källa)