Vad betyder och hur uttalas storskrävlare
Storskrävlare uttalas stor|skrävl|are.
Ordformer och varianter av storskrävlare
Singular
- storskrävlare
- obestämd grundform
- storskrävlares
- obestämd genitiv
- storskrävlaren
- bestämd grundform
- storskrävlarens
- bestämd genitiv
Plural
- storskrävlare
- obestämd grundform
- storskrävlares
- obestämd genitiv
- storskrävlarna
- bestämd grundform
- storskrävlarnas
- bestämd genitiv
Storskrävlare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet storskrävlare
Garp (fornisländska garpr), ursprungligen en oförfärad, stridsfärdig man, sedermera "morsk man", "översittare", var under medeltiden både i Sverige och Norge den vanliga benämningen på tyskar. För att utveckla kunnandet i den svenska gruv- och hytthanteringen försökte den svenska statsmakten under Gustav Vasas ledning att rekrytera tyska bergsmän, vilka inte alltid sågs med blida ögon av de svenska bergsbönderna. De skälldes därför ofta för garpar i ungefärligt betydelse av storskrävlare. Det var också särskilt brukligt såsom smädenamn på tyskar från hansestäderna.
