Stränginstrument Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stränginstrument

1. Instrument som kan glida mellan tonerna är till exempel röst, många stränginstrument och trombonen, vilket då kallas portamento. Instrument som inte kan utföra ett naturligt glidande är till exempel pianot eller harpan - de kan däremot utföra så kallade effektiva glissandon genom att spela tonerna mellan. Glissando kan emellertid också spelas av stränginstrument. Termen slide brukar användas när man drar fingret längs strängarna på en elgitarr eller elbas. Musikstycken med många slides är dock påfrestande för fingrarna om man inte har någon typ av fingerborg, att använda en sådan kallas för att spela slidegitarr. (källa)
2. Hackbräde är ett stränginstrument av cittratyp, i samband med ungersk och annan central- och östeuropeisk musik känt som cimbalom (även zimbalom och cymbal). (källa)
3. Med hammarklaver betecknar man ofta ett piano av sjuttonhundratalsutformning, möjligen också inklusive Beethovens tid. Det är således ett stränginstrument, vars strängar, till skillnad från cembalons och klavikordets, anslås med hammare. Namnet är ett översättningslån från tyskans Hammerklavier och är ett av flera tidiga namn på pianot som då användes om varandra. Det har återupptagits i svenskan under nittonhundratalets senare hälft, då det ökande medvetandet om egenarten i vad man brukar kalla "äldre" musik, i det här fallet från före romantiken, medförde ett behov av att skilja sjuttonhundratalets pianotyp från den moderna. (källa)
4. Harpa (harpospel) är ett stränginstrument som har funnits sedan antika tider, som spelas genom att knäppas, vanligen med båda händerna. En harpa består, liksom lyran och besläktade instrument, av en ram, där en sida utgörs av instrumentkroppen, och genom vilken strängarna är spända. Skillnaden är att på harpan går strängarna rätt ut från instrumentkroppen, medan de på lyratypen löper över instrumentkroppen som på en fiol eller gitarr. (källa)
5. I Indien delade man redan innan vår tideräkning upp instrumenten i stränginstrument, blåsinstrument, självljudande instrument och membraninstrument. Detta system adopterades av Erich von Hornbostel och Curt Sachs i början av 1900-talet. Deras system kallas Hornbostel-Sachs systemet. En femte kategori har tillkommit sedan dess: elektroakustiska instrument som elpiano. Denna kategorisering är särskilt vanlig bland musiketnologer. (källa)
6. En svensk instrumentmakare som byggde många typer av stränginstrument var Pehr Lundborg (1744-1808.) En nutida instrumentmakare inriktad på instrument från äldre svensk folkmusik, såsom svensk säckpipa, nyckelharpa och stråkharpa är Leif Eriksson. (källa)
7. Kantele, estniska kannel, karelska kandeleh är ett triangelformat stränginstrument av cittratyp. Det är vanligt i östersjöfinsk folkmusik (bland ester, finnar, kareler osv). Instrumentet har fått status som Finlands och Karelska Republikens nationalinstrument. (källa)
8. Den som Nationalencyklopedin och en del andra källor reserverar termen klaverinstrument för: stränginstrument (kordofoner) av cittratyp där tangenter (ofta utformade som hävstänger) på ett eller annat sätt sätter strängen i svängning. Instrumenten kan sedan delas in i sådana där strängen knäpps (till exempel med ett stift som fungerar som plektrum) och sådana där den slås (till exempel med en hammare). (källa)
9. Kora är ett västafrikanskt stränginstrument, som är besläktat med harpa och luta. Kora har skalet av en stor halv kalebass som klanglåda, en rå kohud spänd över den, en lång rund stav som hals och två "lager" av strängar av nylontråd/fiskelina - strängantalet är normalt 21. Även om koran liknar gitarren, är den snarare en harpa, där strängarna aldrig kortas för att skapa högre toner. (källa)
10. Legato kan även innebära en teknik på stränginstrument där man låter vänsterhandens fingrar spela utan anslag vid varje ton. Om anslag spelas på varje ton ner och upp med hjälp av plektrum kallas tekniken alternate picking. (källa)