Straff Synonymer Betyder Uttal

• bestraffning
• påföljd

Hur används ordet straff

1. Ursprunget till det äldre uttrycket fågelfri står att finna i sacratio capitis, lat., ett fornromerskt straff, som bestod i förlust av alla mänskliga rättigheter. Det hade sitt namn av den lagformel, sacer esto!, varmed förbrytaren förklarades förbannad och fågelfri, så att vem som helst hade rättighet att döda honom. Straffet var urgammalt. Det motsvarar det fornnordiska varg i veum. (källa)
2. Abolition är efterskänkande av eventuellt straff redan innan åtal väckts eller dom avkunnats, i motsats till nåd som endast kan beviljas när lagakraftvunnen dom föreligger. (källa)
3. Galgbacken låg i regel utanför staden och gärna på en kulle eller backe. I Stockholm har galgbacken flyttat från sin plats på Stigberget på Södermalm (se Galgberget, Södermalm) ut i periferin söder om Skanstull (se Galgbacken, Hammarbyhöjden) allteftersom staden har vuxit. Galgen var i regel ett permanent bygge i motsats till en tillfälligt uppsatt schavott, som oftast återfanns på det mest centrala torget. Galgen på Stigberget och Hammarbyhöjden hade en hög murad underbyggnad som kröntes av tre höga stenpelare med grova bjälkar däremellan under vilka de dödsdömda hängdes. Avrättningarna var offentliga och var sig själv till straff och androm till varnagel (till straff för brottslingen och varning för de andra). På Stigbergets galgbacke kunde det ibland hängas tio personer samtidigt, men då var kapacitetstaket nått. (källa)
4. Galärstraffet var ett av de hårdaste straffen. I Turkiet och barbareskstaterna sattes länge kristna fångar som galärroddare. I Frankrike var galärstraffet känt redan på Karl VII:s tid och användes officiellt ända fram till 1748, då det i någon mån mildrades genom införandet av bagno (en typ av fängelse i Frankrike). (källa)
5. Gatlopp är ett straff där den dömde får springa, med bar överkropp, mellan två rader av män försedda med spön eller käppar och ta emot ett slag av varje person. Gatlopp har huvudsakligen använts som en militär bestraffning. (källa)
6. Det var under en debatt om den nya straffrätten i den franska nationalförsamlingen 1789 som doktor Joseph Guillotin under inflytande av upplysningstidens humanitära anda föreslog att alla som dömdes till dödsstraff skulle få samma straff: avrättning genom halshuggning utförd med en enkel maskin och utan föregående tortyr. Dödsstraffet tog sig vid denna tidpunkt många olika former: dömda adelsmän avrättades relativt smärtfritt genom halshuggning med svärd eller yxa medan de lägre klasserna avrättades genom mer plågsamma metoder så som hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål. Även de som halshöggs för hand kunde få lida då bödeln inte alltid träffade rätt och ibland var tvungen att hacka av den dömdes huvud från kroppen. Det var dock inte förrän 1791 som nationalförsamlingen beslutade att alla som avrättades skulle halshuggas enligt förslaget. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namn Tobias Schmidt konstruerade ett avrättningsinstrument som benämndes guillotine. De två kom efter experiment på djur och människolik fram till att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. I april 1792 avrättades den första människan med giljotin, rånaren Nicolas-Jacques Pelletier. 1793 skedde den mest berömda giljotineringen genom avrättningen av Ludvig XVI, Frankrikes kung. Under revolutionens skräckvälde avrättades många inbillade och verkliga fiender till den franska regimen med giljotin. Vid skräckväldets höjdpunkt arrangerade man också massarkebuseringar, ibland med kanon. (Giljotinering var en för långsam metod för massavrättningar.). (källa)
7. I de svenska landskapslagarna stadgas straff för stöld av harvpinnar, vilket visar att harven redan på medeltiden var ett viktigt redskap. Den vanliga formen under äldre tid var ett ramverk i trä, med ett antal i rader nerstuckna träpinnar, löst infogade för att lättare kunna följa en ojämn markyta. Trätenarna nöttes dock hårt och måste ofta ersättas. I slutet av 1700-talet började man därför smida harvpinnar av järn, vilka visade sig mycket effektiva särskilt på tyngre lerjordar. På 1770-talet uppfanns en harvtyp med trekantig ram och gåsfotsliknande harvpinnar. Typen spred sig till Sveriges grannländer där den kallades "svenskharv", medan den i Sverige kallades "klös". (källa)
8. Grupper brukar i det här sammanhanget definieras utifrån sin etnicitet, nationalitet, ras, religion eller sexuella läggning. Ibland omfattas även grupper definierade utifrån handikapp, kön eller könsidentitet. Grupper definierade utifrån sin partipolitiska tillhörighet omfattas så gott som aldrig. Begreppet är internationellt (hate crime), och regleras vanligen som någon typ av straffskärpningsregel. Beteckningen hatbrott är alltså en samlingsbeteckning för många olika brott, beroende på motivet. I FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering uppmanas anslutna stater att göra det brottsligt bland annat rasistiskt våld. (källa)
9. Kätteri eller heresi är en tidigare använd beteckning för villolära, det vill säga en åskådning som strider mot en etablerad trosuppfattning eller ett förhärskande samfunds tro. Den som avviker på ett sådant sätt kallas kättare eller heretiker. Heretikerna uppspårades av den kristna kyrkan från 1200-talet av inkvisitionen och belades ofta med världsliga straff. Även inom exempelvis judendom och islam har heretiker belagts med stränga straff. (källa)