Strandskata Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet strandskata

1. Under dagen födosöker strandskatan främst med hjälp av synen. Musslor som ligger längre ned i gyttjan hittar de med känsel och genom lerans skiftande färg. Under natten använder strandskator nästan uteslutande känselsinnet. De har bra förmåga att skilja mellan levande musslor och tomma skal.
2. Ungarna utvecklas snabbare i inlandet än vid kusten. De förstnämnda fåglarna blir oftast självständiga cirka sex veckor tidigare, antagligen på grund av att födans sammansättning skiljer sig väsentligt. Huvudfödan för unga strandskator vid kusten består av musslor, snäckor och kräftor med hårt skal som måste brytas och som kräver en fullt utbildad näbb. Strandskator i inlandet däremot, äter huvudsakligen daggmaskar som kan förtäras direkt.
3. Under andra hälften av 1800-talet minskade beståndet i större delar av Europa betydligt, men sedan 1930 växte det igen. En uppskattning som gjordes 1971 visade att det i det nordvästeuropeiska beståndet fanns 550 000 individer, med 13 000 par i Tyskland och 41 000 par i Nederländerna. Idag pendlar beståndet på grund av jakt och förstöring av fåglarnas biotop å ena sidan, och olika skyddsåtgärder å andra sidan. Orsaken till fågelns spridning i inlandet var troligtvis jordbrukets modernisering och intensifiering. Sedan 1990-talet har beståndet i Europa minskat relativt kraftigt. 2015 kategoriserade därför internationella naturvårdsunionen IUCN strandskatan som nära hotad. Sedan 2020 tas den även upp på den svenska Artdatabankens rödlista som nära hotad. Norsk Ornitologisk Forening valde strandskatan till Årets fågel 2018 för att uppmärksamma artens beståndsminskningar.
4. Den äldsta kända noteringen av trivialnamnet "strandskata" härrör från Pehr Gustaf Lindroths skrift En resa uti åländska skärgården vårtiden år 1786. Anders Retzius anger "strandskata" som ett skånskt namn på arten, men redan 1746 skriver Linné att varianten "strandskjura", där skjura betyder "skata", är ett dialektalt öländskt namn. Den har en mängd olika dialektala namn i Sverige som "albräck" eller "albräckt" i Småland och på Öland, "albräcka" i Östergötland, "albrok" och "spikgubbe" i Södermanland, "alvrick" och "albeck" på Åland, "tjel", "tjäll" eller "tjeld" i Bohuslän, "marspiss", "marspitt", "mavspätt", "sylspit" och "strandridare" på Gotland och "stranskjor" i Småland.
5. Strandskatan är en iögonfallande, högljud och orädd fågel som man lätt kommer ganska nära. Detta tillsammans med att den är en flyttfågel som återvänder till sina häckningsområden ungefär vid samma tidpunkt på våren gör att den känns igen och ofta noteras även av de som inte kallar sig fågelskådare. Trots detta förekommer den mycket lite i folktro.
6. På Färöarna är strandskatan, som på färöiska heter Tjaldur, landets nationalfågel och dess ankomst från vinterkvarteren firas varje år den 12 mars på helgdagen Grækarismessa, som samtidigt gäller som vårens början. I en sång från 1800-talet som heter Fuglakvæði besjöng den färöiske nationalhjälten Nólsoyar Páll strandskatan, som sedan dess ses som symbol för Färöarnas självständighetssträvan. (källa)