Strejkledning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet strejkledning

1. Den utlösande orsaken för strejken blev införandet av ackordslöner som ledde till ytterligare lönesänkningar. Den 9 december 1969 började strejken i Svappavaara. Eftersom strejken skedde under gällande kollektivavtal räknades den som "vild" och fick inget stöd av facket. Fackets främsta mål blev att se till att arbetarna skulle återgå till jobbet, vilket dock misslyckades. Att strejken räknades som "vild" innebar även att de strejkande inte hade tillgång till fackets strejkkassa vilket ledde till insamlingar för de strejkande. Genom insamlingarna kunde strejkkassan fyllas på med drygt fyra miljoner kronor enligt programmet Svenska händelser. Enligt P3 dokumentär. Den Stora Gruvstrejken samlades det in till och med sex miljoner kronor. Att det samlades in så mycket pengar till de strejkande berodde även på att två tredjedelar av svenska folket stödde de strejkande. Men ju längre tiden pågick desto mjukare blev de strejkandes linje och i januari 1970 kom LKAB med ett förslag som arbetarna röstade ner med en knapp majoritet på 68 röster (av totalt över 3 000 röster) och därmed skulle strejken fortsättas. Men medlemmarna i strejkledningen var samtidigt medlemmar i olika politiska partier och förmodligen var det pressen från respektive parti som ledde till att ledningen trots omröstningsresultatet rekommenderade att strejken skulle avslutas. Därmed lades strejken ner efter 57 dagar. (källa)
2. Den 4 augusti 1909 bröt den så kallade Storstrejken ut. Inga spårvagnar kom ut och bolaget oroade sig för framtiden då man hade skyldighet att köra trafiken. Skulle stoppet kvarstå i mer än fyra dagar kunde man förlora sin koncession. I fem dagar stod trafiken still men den 9 augusti lyckades man få ut ett fåtal spårvagnar med hjälp av kontorspersonal, trafikbefäl och företagsledning. Denna personal räckte dock inte och försök gjorde att få de strejkande att återgå till arbetet, dock utan framgång. Man valde då att anlita strejkbrytare. Bland strejkbrytarna fanns bland annat personer som av ideologiska skäl ville motarbeta strejken. Några av den tidens "kändisar" tillhörde denna kategori. Åtgärden var dock inte tillräckligt så bolaget började aktivt rekrytera ny personal, samtidigt som man avskedade de strejkande. Bland dem man lyckades rekrytera fanns strejkande spårvägsmän från Göteborg som såg sin chans att tjäna lite extra pengar. Även en viss Alfred Ander, den siste som skulle komma att avrättas i Sverige, tillhörde de nyrekryterade. Han avskedades dock den 2 oktober på grund av olämpligt uppträdande. Myndigheterna befarade att det skulle uppstå oroligheter mellan strejkbrytarna och de strejkande så det bestämdes att varje spårvagn till en början skulle bemannas med en poliskonstapel. Ingenting hände dock eftersom strejkledningen hade uppmanat strejkdeltagarna att hålla sig lugna. (källa)