Strid Synonymer Betyder Uttal

• batalj
• bråk
• drabbning
• duell
• dust
• fajt
• fejd
• kamp
• konflikt
• krig
• sammandrabbning
• slag
• slagsmål
• träta
• tvist
• tävling

Hur används ordet strid

1. Det kan därför vara värt att uppmärksamma att Fredrik II på 1240-talet författade ett verk om falkenering, varvid han visade på en mycket god förtrogenhet med Aristoteles verk, men inte tvekade att påtala dennes brister, om de stod i strid med hans empiriska kunskaper vilka han erhållit genom egna iakttagelser, men även genom att genomföra vetenskapliga experiment av fåglar. (källa)
2. En gemensamhetsanläggning får dessutom inte inrättas i strid med gällande detaljplan. Undantag kan dock i särskilda fall medges av en länsstyrelse eller kommun. (källa)
3. I alliansen mellan England och Holland i kriget mot Frankrike på 1680-talet drack holländarna genever på slagfältet för att dämpa sin rädsla och smärta. Detta berusningstillstånd gjorde holländarna orädda och stryktåliga i strid och kom sedan att kallas Dutch Courage, "nederländskt mod". Senare framställde även engelsmännen sin egen genever under namnet gin. (källa)
4. Glav är ett medeltida stångvapen bestående av ett eneggat svärds- eller dolkblad fäst i änden av en stång som användes som stöt- och huggvapen i strid. (källa)
5. Namnet "glima" kommer av ett fornnordiskt ord, "glíma" som betyder "blixtrande sken" eller "kvick rörelse" och överlever i svenskans "glimma" i danskans "glimre" och i norskans "glimt". I en av de äldsta svenska ordböckerna förekommer ordet "glyma" som då betydde "liten strid" eller "kortvarig brottning". På isländska är ordet "glíma" synonymt med brottning i allmänhet, och används även när man talar om icke-nordiska brottningsformer som t.ex. "japansk glíma" som betyder "Ju jutsu". På svenska används termen idag framförallt när man refererar till det traditionella "byxtaget" men även om andra inhemska nordiska brottningsformer. (källa)
6. Stridsutmattning (även stridströtthet) är en akut stressreaktion på psykiskt trauma som har samband med strid. Stridsutmattning uppträder oftast som en följd av en lång period av psykisk spänning, till exempel långvariga strider utan möjlighet till återhämtning. Plötsliga händelser, såsom en granat som nästan träffar, kan utlösa tillståndet. (källa)
7. I Sverige utbildades gränsjägarförband vid Lapplands jägarregemente (I 22) i Kiruna. Längs den östra gränsen fanns åtta gränsjägarkompanier utgångsgrupperade efter mobilisering och ett mindre antal fristående gränsjägarplutoner var avsedda att användas längs vår västra gräns. Gränsjägarkompanierna var i skymningsläget (då uttalat krigstillstånd ännu inte råder) självständiga förband. Krigsplaneringen var sådan att dessa i en krigssituation skulle underställas områdets Norrlandsjägarbataljon för gemensam strid och spaning. Båda förbandstyperna hade territorialansvar, dvs. de stannade kvar bakom fiendens linjer. Sverige har också haft ett utbildningsförband med namnet gränsjägare, Norrbottens gränsjägare (Fo 67), Gj 67 Kalix. (källa)
8. I Internetåldern har många samarbetsprojekt utvecklats där olika sorts information spritts utan krav på enskilt ägandeskap. Ibland står dessa projekt i strid med allmänna lagar (exempel: olaglig fildelning), ibland utvecklas de via nya licenskoncept (exempel: Wikipedia och andra Creative Commons-relaterade projekt). Från engelskan har avledda begrepp som hackathon (sammankomst av hackare) och editathon (jämför skrivstuga) spritts vidare. (källa)
9. Ursprungligen var herrfrisörerna barberare och hade som uppdrag att, inom sitt skrå, i städerna sköta männens hår och skägg, samt att i någon mån bidra till männens hygien genom badarverksamhet. Då barberarna hade skarpa instrument som rakknivar fick de också behandla sår och skador där kniven behövdes för läkning. Barberarna medföljde styrkorna under krig samt bistod officerare och soldater med fältsjukvård. En sådan barberare, även kallad bardskär eller bardskärare, assisterade som fältskär och utförde då ingrepp som att öppna bölder, amputera lemmar samt förlösa kvinnor som följt männen i strid och inte kunde klara födandet själva. (källa)
10. Svärd längre än 60 cm var mycket sällsynta och inte praktiskt användbara under bronsåldern, eftersom tryckstyrkan av metallen brons börjar sjunka radikalt vid längre längder, vilket innebär att långa svärd skulle böjas lätt. Brons är inte heller en smidbar metall, utan vapnen måste gjutas. Att få en skarp egg på ett bronsvapen är svårt, och huggvapen i brons är inte särskilt effektiva. Mot slutet av bronsåldern omkring 1000-800 f.Kr. började dock längre svärd i brons att dyka upp. Delvis handlar det troligen om ryttarsvärd. Det var inte förrän utvecklingen av starkare legeringar såsom stål och förbättrad värmebehandlingsprocess som långa svärd började bli hållbara nog för strid. (källa)