Stridsvimmel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stridsvimmel

1. Kerer är i grekisk mytologi dödens eller egentligen de våldsamma dödssättens gudinnor. Hos Hesiodos nämns på ett ställe blott en ker, nattens dotter och syster till döden, Thanatos och ofärden, Moros, men på andra ställen omtalas flera sådana. Hos Homeros och andra skalder uppträder kererna vanligen i flertal. Kererna befinner sig främst i stridernas vilda tumult, där de, i blodig klädnad stormar fram vid sidan av Eris och Kydoimos, splitets och stridsvimlets gudamakter, för att rycka till sig de fallna och med varandra kämpa om liken. Ofta likställs de med moirerna, ödets, eller med erinyerna, blodshämndens gudinnor. (källa)
2. Strax efter 19:00 hade den tyska kryssaren Wiesbaden blivit obrukbar genom en granatträff från den brittiska slagkryssaren Invincible. Konteramiral Paul Behncke ombord på König försökte manövrera sina fartyg för att skydda den drabbade kryssaren. Samtidigt påbörjade brittiska III- och IV-lätta kryssareskadern ett torpedangrepp på den tyska linjen. Medan man avancerade fram inom räckhåll för ett torpedangrepp överhöljde man Wiesbaden med artillerield från sina huvudkanoner. König och hennes systrar sköt kraftigt på de brittiska kryssarna, men även ihållande eld från tyskarnas huvudartilleri misslyckades att driva bort de brittiska kryssarna. I det efterföljande stridsvimlet träffades den brittiska pansarkryssaren Defence av flera tunga granater från de tyska dreadnoughtfartygen. En salva penetrerade fartygets ammunitionsmagasin och förstörde kryssaren i en massiv explosion. (källa)
3. Ovan stridsvimlet (översättning Hugo Hultenberg), Norstedts, Stockholm (1916) original Au-dessus de la mêlée (1914). (källa)
4. Här sägs inget om att Garm med sitt skällande skall förebåda Ragnarök – i stället dyker odjuret upp mitt i stridsvimlet på det blodiga slagfältet. Men troligen är striden mellan Garm och Tyr Snorres eget påhitt. Ingen annanstans omtalas denna strid – varifrån Snorre har fått uppgiften är okänt. I Vǫluspá nämns ingenting om Tyrs öde. Nordal antyder att Snorre med sitt tillägg velat täppa till denna lucka. Men kanske går Snorres berättelse tillbaka på en version av ragnaröksmyten som är äldre än Vǫluspá. I gamla germanska myter var det sannolikt guden Tiwaz (d.v.s. Tyr) som i ragnarökslaget kämpade mot Fenrisulven, skriver Hilda R. Ellis Davidson. De båda bör ha varit varandras huvudmotståndare, eftersom det var Tyr som fått ulven fjättrad och därvid förlorat sin hand. Den "Garm", som Snorre låter strida mot Tyr, "kan mycket väl vara Fenrir under ett annat namn". (källa)