Strupe synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till strupe

• svalg

Vad betyder och hur uttalas strupe

Strupe uttalas strupe -n strupar.

Ordformer och varianter av strupe

Strupe är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet strupe

Den adulta hanen har grå hjässa, chokladbrun nacke och huvudsidor, svart eller mörkgrå strupe samt svart haklapp som sträcker sig ned på övre delen av bröstet. På hösten efter ruggningen är haklappen dock täckt av ljusa fjäderbräm och den helsvarta haklappen framträder först på vårkanten på grund av slitage av fjädrarna. Kinderna och undersidan är grå till vitaktiga, beroende på underart (se nedan), medan ovansidan är brunfärgad med längsgående mörka streck. Under vintern har den en tydligt blekare fjäderdräkt och betydligt mindre svart på bröstet.

Grönsångaren är ungefär 11–13 centimeter lång, har ett vingspann på 19–24 centimeter och väger ungefär 8–13 gram. Ovansidan är grön och bröstet gulvitt. Den har vit buk, gul strupe samt lång och tydligt gult ögonbrynsstreck. Honor och hanar har samma färger. Visuellt kan man skilja den från gransångaren och lövsångaren på dess klarare färger, långa vingar och kortare men bredare stjärt. Karakteristiskt är också kontrasterande ljusa kanter på tertialer, vingpennor och större täckare.

Den adulta hanen har i häckningsdräkt ett lysande gult huvud och strupe, med ett smalt mörkt ögonstreck bakom ögat och ett ganska långt mörkt mustaschstreck. Buken är gul medan bröstet och kroppssidan är rostbrunt med fina längsgående streck. Ovansidan är övervägande brun och kraftigt svartfläckad.

Guttural är en språkterm som beskriver velarer och andra konsonantljud som skapas långt bak i munhålan - mellan tungans bakdel och munhålans tak eller mellan tungroten och halsen eller strupen. Svenskan har få gutturaler. Endast ett fåtal dialektala varianter på sje-ljud skapas på detta sätt. Andra språk, exempelvis hebreiska, nederländska och arabiska, använder gutturaler flitigt.

Halsen (collum) är en kroppsdel som förbinder huvud och bål. Med hals förstås ibland bara den mjuka framsidan, medan baksidan med halskotorna av ryggraden kallas halsrygg eller nacke. På djur kan i stället beteckningarna strupe och manke användas. Hals kan användas som synonym för luftstrupe och röstorgan i uttryck som "ge hals", "för full hals", "ont i halsen" och "sätta i halsen" (vrångstrupen).

Hämplingen är en liten och slank, ganska långstjärtad fink med kort grå näbb. Den mäter 12,5–14 centimeter, har ett vingspann på 21–26 centimeter och väger upp till 18 gram. Den har kluven stjärt som är brunsvart med vita kanter, beigevit strupe med gråmelerad teckning och framryggen är brun. Vingpennorna är mörkt brunsvarta, och de vita ytterkanterna på handpennorna bildar en ljus fläck på den sammanslagna vingen, som även syns när fågeln flyger.

Pälsen består dels av strida men ganska åtliggande täckhår, dels underull bestående av korta, mjuka, ljusa, oftast gräddfärgade hår. På huvudet och benens framsidor är håret kort och glatt, längre på bröst, hals och svans och på frambenens och lårens baksidor. Svansen är högt ansatt, medellång och jämntjock. Den bärs ringlad, men ej hårt knuten. Färgen är mörk eller ljusare grå. Karakteristiskt för jämthunden är ljust grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning finns också på buk, ben och på svansens undersida.

Hanen har en svart och honan en rostbrun strupe, i övrigt är de undre kroppsdelarna spräckliga i brunt, svart och vitt. Den brunaktiga tofsen på huvudet är hos hannen tydligt framträdande, men hos honan knappast märkbar. Hanen har en svart hakklapp med vit kant och ett fint rött ögonbrynsstreck. Honan har istället en brunvattrad haka.

Strupe på Engelska

throat