Stundom Synonymer Betyder Uttal

• emellanåt
• ibland

Hur används ordet stundom

1. Djurets horn består av benkvicke, beklädd med hornslida och den återfinns hos båda kön. Men dessa hornslidor inneslutar ett ovanligt mycket större antal hår än vad som är fallet hos slidhornsdjur. Denna hylsa fälls gång på gång under djurets liv. Gaffelantilopen är rostfärgad. Men på sidorna, på buken och kring svansen samt vid några ställen på huvudet och halsen är den vit. Hornen är svarta. Den fullvuxne hannen är upp till 150 centimeter lång och den genomsnittliga längden för båda kön är 145 centimeter. Över bogarna är den 80 och över landen 96 centimeter hög. Honan är märkbart mindre än hannen. Men med undantag av att hornen är mindre eller stundom saknas är den lika hannen. (källa)
2. Gemsen lever dels ensam, dels i mindre flockar och stundom i skaror om upp till 50 djur. Den klättrar med utmärkt snabbhet och säkerhet på de farligaste ställen och även som svårt sårad flyr den lätt bort. Gemsen är utomordentligt vaksam, dess lukt, syn och hörsel är högt utvecklade och det blir därför svårt för fiender att jaga den. Då en flock gemser vilar utställs skiltvakter som piper gällt och stampar i marken när faran kommer. Åtföljda av de övriga djuren beger de sig snabbt på flykt. Parningen sker under senhösten och i slutet av april eller i början av maj föder honan en unge (sällan två) vilken inom några timmar följer modern och mycket fort lär sig klättra. Fångad som ung blir gemsen mycket tam och är då inte svår att hålla men fortplantar sig högst sällan i fångenskap. (källa)
3. Från och med 1860-talet ersattes krutet av nitroglycerin eller andra explosiva sprängämnen som dynamit, sebastin, ammoniakkrut, extradynamit, patentdynamit och expressdynamit. Sprängämnena inlades i hål, borrade i berget. I sprängämnet insattes en tändpatron, även kallad tändkapsel, från vilken utgick en stubintråd som nådde ett stycke utanför hålet. Under 1800-talets sista år användes även elektrisk antändning av tändpatroner. Ovanpå sprängämnet tillpackades sedan en förladdning av lera eller sand (stundom brukades även vatten), varefter stubinen antändes och skottet gick av. För att få god effekt av skottet fordrades, att borrhålet "påsattes", slogs till lagom djup och att laddningen var rätt avpassad. (källa)
4. I slutet 1800-talet och början 1900-talet spred sig i Sverige traditionen att mannen skulle ge hustrun en gåva av samma slag som var jubileumsårets symbol. Något senare blev det stundom så att även hustrun gav sin man något som påminde om jubileumsårets symbol. (källa)
5. M Huc, vol 1, p 12, Travels in Tartary, National Illustrated Library, säger i boken att: "Hagel förekommer ofta i dessa olyckliga distrikt, och hagelstenarnas dimensioner är i allmänhet enorma. Vi har sett några som vägde 5 1/2 kg. Ett ögonblick är stundom nog för att göra slut på hela hjordar. År 1843, under det en av dessa stormar rasade, hörde man i luften ett ljud likasom av en orkan, och därvid nedföll på ett fält, i närheten av ett hus ett isblock, som var större än en vanlig kvarnsten. med bilor höggs den sönder i flera stycken, men fastän solhettan var mycket stark, tog det tre dagar för dessa stycken att smälta fullständigt.". (källa)
6. Häggen är allmän över hela Norden såväl på låglandet som i fjällen ända till trädgränsen, och förekommer sporadiskt som en låg, nedtryckt buske ännu högre upp. Dess stenfrukter, "häggbären", som mognar i augusti är svartglänsande, väldigt söta och sträva. Trädets bark och blad har en bittermandelartad doft, som även ingår i blommornas vällukt. Särskilt barken och fruktstenarna är (liksom bittermandeln) rika på det ämne (amygdalin), varur blåsyra och bittermandelolja kan framställas, men bären bedöms som ofarliga. Fruktköttets mörka saft användes stundom till att rödfärga vin och likörer. Trädets ved är fin, jämn, tämligen hård och seg och därigenom tjänlig. (källa)
7. I USA har under 1900-talet intelligensbrist stundom haft en juridisk effekt, fångar har kunnat benådas efter att ha misslyckats på intelligenstest. (källa)
8. Jurta (plural: jurtor) är ett slags tält som uppförs för att användas som bostad av flera nomadfolk i Sibirien, i synnerhet tunguser och jakuter, samt även förekommer på Kamtjatka, i Mongoliet och i Turkestan. En jurta är oftast kägelformig, med resning av smala bjälkar, utanpå stundom belagd med lera och grästorvor. På en fristående äril i jurtans mitt brinner en ständigt underhållen eld. Kring väggarna löper bänkar som också används som sovplatser. Ovanför dessa hängs husgeråd och vapen upp. Även på vintern kan man bo i jurtorna, man brukar lägga på stora filtdukar runt om. (källa)