Vad betyder och hur uttalas stämgaffel
Stämgaffel uttalas stäm|gaffel.
Ordformer och varianter av stämgaffel
Singular
- stämgaffel
- obestämd grundform
- stämgaffels
- obestämd genitiv
- stämgaffeln
- bestämd grundform
- stämgaffelns
- bestämd genitiv
Plural
- stämgafflar
- obestämd grundform
- stämgafflars
- obestämd genitiv
- stämgafflarna
- bestämd grundform
- stämgafflarnas
- bestämd genitiv
Stämgaffel är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet stämgaffel
Stämgaffeln är ett enkelt redskap för att frambringa en fast tonhöjd. Den består av en U-formad metallbit med ett litet handtag och två långa skänklar. När gaffeln slås mot något sätts skänklarna i vibration, vilket skapar en svag, sinusliknande ton. En stämgaffel ger efter en tid ifrån sig bara en frekvens, vilket gör den lämplig att ge referens- eller stämton då man stämmer instrument och för att ge ton vid a cappella-sång.
Stämgaffeln uppfanns av den engelske lutspelaren John Shore år 1711.
Eftersom stämgaffeln inte har någon egentlig resonanskropp är ljudet från den mycket svagt. För att uppfatta tonen måste den hållas nära, eller mot huvudet. Ett vanligt sätt är att hålla den mot kindbenet. Detta gör att den kan användas under pågående konserter utan att höras för publiken.
Man kan också placera gaffeln mot något som ger resonans, till exempel en låda. Lådan fungerar då som ett slags förstärkare till ljudet från stämgaffeln.
I sångsammanhang har stämgaffeln stor användning, medan dess funktion vid stämning av instrument allt oftare ersatts med stämapparater.
F är stämgaffelns frekvens.