Stämläpp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet stämläpp

1. Grundton kan också syfta på röstens grundton, även kallad f0, som alstras av stämläpparna (stämbanden). Stämläpparnas svängningshastighet är grundtonen i talet, det vill säga antalet gånger stämläpparna öppnas och sluts per sekund (uttrycks ofta i hertz). Det som orsakar stämläpparnas öppnings- och slutningscykler är trycket från lungorna som sedan regleras av andningsmekanismerna. (källa)
2. Röstspringan (rima glottidis) är det mellanrum mellan stämläpparna som spelar en mycket stor roll vid fonation. Hos män äröstspringan typiskt 2 cm, hos kvinnor 1,5 cm och hos nyfödda barn 5 mm lång. Röstspringan tillsammans med stämläpparna kallas glottis. (källa)
3. Vid uttalandet av ett specifikt fonem genomför talapparaten en mängd samordnade artikulatoriska rörelser, vilka orsakar en motsvarande mängd akustiska fenomen. Tungan placeras i ett visst läge, stämläpparna likaså, gomseglet stängs eller öppnas, luftströmmen från lungorna blockeras helt eller delvis, eller inte alls med mera. Dessa olika artikulatoriska rörelser och de åtföljande akustiska egenskaperna kan inte själva bära någon semantisk information, det vill säga de utgör inte fonem, men de kan skilja olika fonem åt. (källa)
4. Sångröst är den röst som används vid sång. Sångröstens klang beror, liksom andra akustiska instruments, på förstärkta vibrationer. Stämläpparna i struphuvudet vibrerar när luft från lungorna passerar mellan dem. Ljudet förstärks och moduleras genom resonans i brösthålan (främst låga toner) och i huvudets hålrum (främst höga toner), som munhålan och bihålorna. Genom att justera lufttrycket från lungorna, stämläpparnas spänning och (i den mån det är möjligt) form och storlek hos, framför allt, huvudets resonansrum frambringar en sångare eller sångerska de toner som tillsammans bildar en sång. (källa)
5. Luftstrupen på fåglar delar sig nedtill i två luftrör (bronker). I luftstrupen finns två struphuvuden, ett övre larynx (som saknar stämband) och ett nedre syrinx som sitter ungefär där de två bronkerna går samman i luftstrupen. Syrinx finns endast hos fåglar och är en broskig struktur försedd med muskler och är det organ som fåglar använder för att skapa läten. Eftersom detta ljudalstrande organ sitter i brösthålan utgörs resonansrummet, utöver munnen, även av luftstrupen. Detta resonansrum är förhållandevis orörligt och kan liknas vid röret i ett blåsinstrument. Hos en del fåglar är luftstrupen förlängd och kan bilda ett flertal slingor. Ljud skapas genom att luft pressas upp genom luftrören samtidigt som fågeln med hjälp av sin bröstmuskulatur böjer in de yttre stämläpparna mot de inre stämläpparna som är små och fasta. Det bildas då två röstspringor som är mycket formbara och kan åstadkomma en stor mängd ljud. Vanligast är att bara en av de två röstspringorna används men vissa arter kan kontrollera dem båda, oberoende av varandra, och kan på så vis producera två toner på samma gång. Syrinx är också försett med ett eller flera vibrerande membraner som bidrar till ljudproduktionen. (källa)
6. Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton. (källa)
7. Stød, stöt, är ett danskt språkljud. Ljudet är laryngalt och bildas genom att stämläpparna närmar sig varandra och orsakar en oregelbundenhet i stämbandssvängningarna, så att det låter som en stöt eller en hickning. Ljudet blir endast ibland en fullständig glottisstöt eftersom stämläpparna oftast inte stängs helt. På samma sätt som tonaccenten utvecklades i många svenska och norska dialekter utvecklades i stället på danska stötljudet, möjligen i ett senare skede ur tonaccenten. Precis som man på svenska skiljer mellan akut och grav accent (accent ett respektive två) har man på danska i stället ord med eller utan stød. Ord som på fornnordiska var en stavelse har därför akut accent på svenska och norska, medan de i stället på danska har ett stød. Ord som var två stavelser har på svenska och norska grav accent och på danska inget stød. Därför har ord som fod och kold stød men inte till exempel kone eller gade . Vissa ord som på fornnordiska var enstaviga, men som nu är tvåstaviga har därmed också stød, såsom finger (där e är en så kallad svarabhaktivokal). Det innebär också att till exempel køb och kold har stød, men inte købe och kolde. Precis som svenska skiljer på annars homofona ordpar genom sin tonaccent, såsom and-en och ande-n. Här är støden betydelseskiljande på danska i ordpar såsom ("läser") och ("läsare"). (källa)
8. I struphuvudet finns två slemhinneveck som kallas stämband eller stämläppar. Dessa kan sättas samman så att de rör vid varandra och stänger förbindelsen mellan munhåla och lungor. Stämbandens primära funktion är just detta luftvägsskydd som är viktigt när man sväljer, hostar, harklar sig eller krystar. (källa)
9. Ordtoner utnyttjas i många språk som betydelseskiljande element, på samma sätt som ordens fonem och inre längd- och tryckförhållanden. De flesta av de kända språken använder toner i någon form på ett kontrasterande sätt. Ett sådant tonalt fonem kallas för tonem. Olika tonhöjder produceras genom att stämläpparnas spänning förändras. (källa)
10. I sin talmaskin förverkligade Kempelen (1778 och senare) en modell av människans talapparat. Lungorna simulerades med en blåsbälg, stämläpparnas funktion med ett rörblad i elfenben, munnen med en stabil tratt i gummi och näsan med två små extra rör. Genom att täcka över gummitratten mer eller mindre med handen kan olika vokaler och vissa konsonanter åstadkommas. Näsrören hålls för, förutom när nasaler eller nasalerade vokaler ska frambringas. Frikativor alstras i separata pipor. (källa)