Ståltråd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ståltråd

1. En hankgärdesgård består av parvis uppsatta lodräta störar av gran (på Gotland ene) som hålls ihop av vidjeband som kallas hank. Mellan störparen sätts snedställda gärdslen (gotländska troder), vilket är kvistade toppar från gran på omkring 4 meter. Gärdslets tjockända vilar på den översta hanken. I senare tid började man även binda fast gärdslen i störpar med vidjor, huvudsakligen av grangrenar. Vidjorna bands med olika täthet och i olika varianter runt störparet. När ståltråden blev vanlig på den svenska landsbygden ersattes vidjorna ibland av ståltråd, men de gärsgårdar som reses numera reses ofta i kulturhistoriskt eller dekorativt syfte och då används metoden med vidjor. (källa)
2. Det finns olika former av harpuner. Vissa enklare sorter är framställda av trä och andra sorter görs av stål och är försedda med en ståltråd för att hämta bytet ur vattnet. Trådens andra ände är fastgjord vid en skjutanordning. Denna anordning liknar för mindre harpuner ett gevär och för större harpuner en kanon som är fastmonterad på ett skepp. Harpun kan även användas av dykare. (källa)
3. När ytorna är klara hettas de upp till nära vällningstemperaturen. De tas därefter ur elden och borstas med stålborste, varefter flussmedel läggs på. Som flussmedel används sand eller borax. Flussmedlet sänker oxidernas smältpunkt, så att de lättare pressas ut ur fogen. Sedan lägges järnen in i elden igen för att värmas till vällningstemperaturen, inte långt från smältpunkten. Järnet är då vitglödgat och har en temperatur omkring 1350 °C. Det svåra är att veta när ytorna nått rätt temperatur, för om järnet tas ur ässjan så oxideras det snabbt vilket försämrar vidhäftning. I stället kan smeden känna försiktigt på det med en ståltråd. När tråden klibbar mot ytan har rätt temperatur nåtts. (källa)
4. På andra platser användes andra typer av höhässjor. Exempelvis var det på vissa platser vanligt att sträng (ståltråd) användes istället för slanor, för att lägga hö på. (källa)
5. Hönsnät är ett nät som är gjort av galvaniserad ståltråd, med hexagonala mellanrum på ungefär 2,5 centimeter. Det finns också nät med mindre mellanrum på marknaden. (källa)
6. Grövre typer av ringkedjor kallas kätting. Efter tillverkningssättet skiljer man på kedjor med slutna länkar, där länkarna inte kan hakas ur varandra, och kedjor med öppna länkar, där detta kan ske. Bland kedjor med slutna länkar märks bland annat ringkedjor som består av ringar vars ändar hopsatts genom lödning eller svetsning (ibland även nitning) eller av byglar av ståltråd eller pressad plåt. Till denna kategori räknas även slejfkedjan. Dessa typer av kedjor är böjliga i alla riktningar. (källa)
7. Vid 1800-talets slut hade linbanor blivit ett vanligt alternativ för godstrafik längs fasta rutter, speciellt genom otillgänglig terräng. Fram till andra världskriget hade transportmetoden fortsatt stor betydelse. I takt med utvecklingen av starkare ståltråd kunde längre banor byggas, stål och betong ersatte trä som byggnadsmaterial för bockarna och automatisering minskade behovet av arbetskraft för driften. Under efterkrigstiden ändrades förhållandena så att främst bilen började erbjuda ett billigare alternativ, och vid 1980-talets slut hade de flesta industrilinbanor rivits och ersatts av tåg-, eller oftare, lastbilstransport. (källa)
8. Vanligt förekommande på många håll i landet in på 1960-talet. Ståltråd och tunn plåt var populära material. (källa)
9. Räcken består i regel av vertikala räckesståndare som hålls ihop upptill av en liggande handledare. Gestaltningen varierar och påverkas av räckets funktion. Ofta blir räcken till ett arkitektoniskt element i en byggnad. Materialet kan bestå av exempelvis trä, metall, ståltråd, sten, betong, glas, plast eller en kombination av dessa. (källa)