Ståndsrepresentation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ståndsrepresentation

1. År 1815 blev han geheimeråd samt 1827 geheimestatsminister, justitieminister och president i danska kansliet. Han utvecklade även på denna plats stor kraft, genomförde ordning samt rensade ämbetsmannaståndet från dåliga element. Men han var en avgjord anhängare av enväldet och avrådde därför Fredrik VI från att inkalla en ståndsrepresentation, utom i det tyska förbundslandet Holstein. Sedan 1827 var Stemann direktör för Herlufsholm. (källa)
2. Konsekvenser av den förra åskådningen är samfällda och på lika rösträtt grundade val. Ett av de sätt, varpå man sökt tillgodose den senare åskådningens krav, är, att varje social grupp väljer för sig med rösttal, som motsvarar ej så mycket dess numeriska styrka som dess sociala betydelse. Detta är klassval i vidsträckt mening. På sådana var Europas under medeltiden uppkomna ståndsriksdagar och lantdagar grundade, dock med den inskränkningen, att i vissa fall representationsrätten ej berodde på val, utan på självskrivenhet, till exempel inom adelsståndet. Stånden uppfattades dock ofta mera som värnare av privata intressen än som organ för allmänna, och dessutom kom i nyare tid de europeiska folkens sociala struktur ej att motsvara ståndsindelningen. Båda dessa orsaker medförde ståndsrepresentationens förfall. (källa)
3. Danneman (fornsvenska dandeman, dughandeman), duglig, pålitlig, redbar man (företrädesvis om män av allmogen). Under ståndsrepresentationens tid användes uttrycket "Redlige dannemän!" av kungen som tilltal till bondeståndets representanter. Såsom sådant nyttjades det sista gången vid ståndets avskedsuppvaktning hos kungen och änkedrottning Josefina 22 juni 1866. Den motsvarande feminina formen är dannekvinna. (källa)
4. Han var inriktad på att göra grundlagarna till en sanning i livet, att väcka folkets vilja till ett större deltagande i samhällsarbetet, att för detta skapa bättre former än ståndsrepresentationen samt att så snart som möjligt skapa stöd och ledning för en tidning som representerade de liberala strävandena som fanns inom alla samhällsklasser i landet. Därför övergav han deduktionen och riktade istället in sig på mer lättlästa texter. (källa)
5. Henrik Wergeland var engagerad i att upphäva den så kallade judeparagrafen, som förbjöd judar från att komma till Norge. I sina dikter "Jöden" (1842) och "Jödinden" (1844) gav han uttryck för sina känslor gentemot judarna. Sina mera praktiska synpunkter i frågan utvecklade han i en skrift riktad till Norges storting. Wergeland omfattade tanken på att judarna i Norge skulle kunna bidra till ett ökat välstånd genom både kapital och arbete. Resultatet av hans ansträngningar blev att stortinget år 1851 upphävde förbudet mot judisk invandring till Norge och i gengäld gav dem samma rättigheter som norrmän, däribland även rätten att delta i ståndsrepresentationen. Wergeland fick själv inte uppleva denna reform men då han dog höll judarna i Sverige en särskild sorgehögtid till hans minne. Efter en insamling bland judar i Europa restes en minnesvård på hans grav 1857. (källa)
6. I prästvalen på landsbygden fick kvinnor rösträtt med införandet av graderad rösträtt 1734. Färre kvinnor var röstberättigade på landsbygden, men deras rösträtt uppfattades som mindre kontroversiell. Kvinnorna behöll rösträtten i prästvalen ända fram till reformen av år 1862. Deltagande i sockenstämmorna var inte reglerat i lag, och där hade redan under 1600-talet kvinnor, särskilt sådana som förestod hushåll, aktivt deltagit. De fick på sin höjd en indirekt valrätt till ståndsrepresentationen via detta eftersom det inte fanns kvinnliga präster som kunde deltaga när prästerna inom sig utsåg sina riksdagsmän. (källa)