Successivt Synonymer Betyder Uttal

• gradvis
• pö om pö
• stegvis

Hur används ordet successivt

1. Genom att skjuta kulorna fram och tillbaka enligt olika regler kan man hantera de fyra enkla räknesätten addition, subtraktion, multiplikation och division. Men möjligheterna är inte slut därmed: det finns regler för utdragning av såväl kvadratrötter som kubikrötter. Fjärde roten kan beräknas genom att man bestämmer kvadratroten två gånger successivt. (källa)
2. En föregångare till geväret var den "lätta" hakebössan, halvhaken eller haken, (15–20 kg) som förekom i slutet av 1400-talet. På grund av vapnets vikt var man tvungen att ha särskilt skjutstöd. Under 1500-talet gjordes vapnet lättare och en avfyrningsmekanism (luntlås och senare hjullås) infördes. Haken kallades nu musköt men var fortfarande så tung att man måste använda en "gaffelkäpp" som stöd under pipan. Under 1600-talet gjordes musköten allt lättare så att de kunde användas utan gaffel. Då man omkr. 1700 allmänt införde bajonetter, utrustades musköterna med sådana liksom också med flintlås och man började kalla musköten gevär. Under 1810-talet och framåt började flintlåset successivt ersättas av slaglåset som gav säkrare tändning även i fuktigt väder då flintlåset ofta klickade, slaglåset gav också en snabbare tändning av drivladdningen i pipan. (källa)
3. Gjutjärnsspisens popularitetsperiod varade i ungefär hundra år. Under 1940-talet utvecklades den genom att förses med emaljerade fram- och sidostycken, och öka i storlek. Vedspisar togs dock successivt ur bruk i Sverige under första hälften på 1900-talet. Gjutjärnsspisar efter 1800-talsmodell tillverkas fortfarande i begränsat antal. (källa)
4. Yrkesanställda gruppchefer som befälskår fasades successivt ut, genom avgång och befordran mellan 1972 och 1983, vilket medförde att det till slut endast var de värnpliktiga gruppcheferna kvar. Tillsammans med värnpliktsofficerare utgjorde värnpliktiga gruppchefer de två kategorier av värnpliktigt befäl som existerade mellan 1972 och 2010. (källa)
5. På den nordiska landsbygden övergick man under perioden 1000–1300 successivt till den även för nutida människor utseendemässigt bekanta hankgärdesgården. De äldsta kända arkeologiska fynden av hankgärdesgårdar i Sverige har gjorts i Leksand, där man hittat rester av sådana från 1000-talet. Avståndet mellan störparen i en hankgärdesgård var under medeltiden 0,3–0,4 m men ökade senare till 1–1,5 m vilket var ungefärligt standardmått under 1700-talet. Vilket avstånd som används beror också på lokala traditioner eller vad gärdesgårdarna skall användas till. På Gotland är det vanligt med omkring 0,6 m. (källa)
6. Vid gördeln är vanligen fyra, sex eller åtta strumpeband med knäppen fästa för att bära upp nylonstrumpor. Gördeln upphörde successivt att vara ett vardagsplagg när lanseringen av strumpbyxor i slutet av 1960-talet gjorde att strumpebanden inte längre var nödvändiga. (källa)
7. Under de senaste 6.000 åren (några århundraden innan den första kända skriftliga dokumentationen har dock världens havsytan successivt närmat sig den nivå som vi ser idag. Under den föregående interglacialen, Eem för cirka 120.000 år sedan, var havet under en kort tid bortåt 6 meter högre än idag, vilket framgår av vågskvalpskåror längs klippor i Bahamas. (källa)
8. Havsörnen är en mycket stor örn med ett vingspann på 190–240 cm, en längd på 76–94 cm och en ungefärlig vikt på 3,5–7 kg (honor är i genomsnitt ett drygt kilo tyngre än hanar). Som hos de flesta rovfåglar är honan större än hanen. En vuxen havsörn kännetecknas av en jämnt brun grundfärg, huvudet är ljusbrunt och stjärten vit. Näbben är gul och mycket kraftig, även i jämförelse med kungsörnens. Vingarna har rak fram- och bakkant och vingspetsen är tvärt avskuren, med spretiga, mycket långa vingpennor. Stjärten är spetsig. I flykten skiljer den sig från kungsörnen genom sina breda vingar, sin korta stjärt och sitt utskjutande långa huvudparti som sticker ut nästan lika långt som stjärten. Juvenila fåglar saknar den vita stjärten. Stjärten blir successivt vitare med åldern för att bli helt vit när fågeln uppnår könsmognad. (källa)