Vad betyder och hur uttalas suggestionskraft
Suggestionskraft uttalas sug|gest|ions|kraft.
Ordformer och varianter av suggestionskraft
Singular
- suggestionskraft
- obestämd grundform
- suggestionskrafts
- obestämd genitiv
- suggestionskraften
- bestämd grundform
- suggestionskraftens
- bestämd genitiv
Suggestionskraft är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet suggestionskraft
Lars Jakobson, född 11 augusti 1959, är en svensk författare. Han erhöll år 2006 Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris "för ett författarskap som med mörk suggestionskraft utforskar det mänskliga och vidgar fiktionens giltighet".
Michel Ekman recenserade Martin Tegens översättning i Svenska Dagbladet 2009, och jämförde sonetterna med de storslagna dikterna i Duinoelegier: "Trots att de riktar sig till en gud är måttstocken mera mänsklig, jordisk. Och även om de har skrivits till minne av en tidigt död ung kvinna, bekant till poeten, är de till sitt väsen bejakande, hyllande, ofta starkt sensuella. ... Vissa av dikterna har en nästan bagatellartad lätthet som man inte normalt förbinder med Rilke, men som försvarar sin plats i denna världsliga encyklopedi." Ekman skrev om de olika svenska översättningarna: "Tegens tolkningar är mycket fina och boken innehåller även originaldikterna. Ändå är det allra bästa om man kan läsa flera versioner parallellt eftersom de tar fram olika sidor av Rilkes dikter. ... Gustafssons tolkningar är ställvis lättare att förstå än Tegens, men Tegen har den stora fördelen att han oftare är trogen originalens rytm, och därmed suggestionskraft.".
Franz Haas kallar det i sin recension i Neue Zürcher Zeitung "den förbluffande boken". För honom visar exemplet Maria Lazar, "vilka varaktiga luckor nationalsocialismen har slagit inte minst i mottagandet av kvinnolitteraturen". Trots att Sandra Kerschbaumer i sin granskning av Die Vergiftung i Frankfurter Allgemeine Zeitung av protagonisten Ruths "utanförskap", henne själv och hennes miljö, "trots all modernitet i romanen" inte visar tillräckligt med suggestionskraft, för att "fängsla nutida läsare" frågar hon sig ändå hur verket undgått allmänhetens uppmärksamhet under ett sekel.
