Sulfatfabrik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet sulfatfabrik

1. Vidare anlades 1927–28 en av Europas största sulfatfabriker i Marmaverken med 350 anställda och en årskapacitet på 70 000 ton. Man började även tillvarata biprodukterna från massan och byggde 1932–33 destillationsanläggningar för terpentin och rå tallolja. På grund av arbetskonflikter vid Marmabolaget låg produktionen vid den nya sulfatfabriken tidvis nere, men under 1930-talet ökade efterhand produktionen. (källa)
2. Redan 1864 anlade Forss Sågverksbolag en ångsåg vid Nätraåns utlopp i havet. Forss Aktiebolag bildades 1877 och tog då över driften. Gustaf Hedberg kom till Domsjö ångsåg på 1870-talet, började där som bokhållare och arbetade sig upp. 1895 övertog Hedberg ledningen för Forss AB. Verksamheten vid Köpmanholmen utvidgades 1895 då en sulfitfabrik uppfördes. Samtidigt anlades en kraftstation i Fors med en effekt av 800 kW. 1907 tillkom en sulfitspritfabrik. År 1911 var det världens största sulfitspritfabrik – ett av varumärkena var Taffelbrännvin som såldes fram i modern tid på Systembolaget fram till 1988. I romanen Polisspionen av Marksim Gorkij nämns Taffelbrännvin för första gången. År 1911 såldes 13 miljoner liter råsprit. 1917 tillkom dotterbolaget Sävenäs Nya AB, som i sin tur kontrollerade Öhrvikens AB. En sulfatfabrik med en årskapacitet av 27 000 ton uppfördes 1930 i Köpmanholmen. Denna utvidgades 1938 med ett sulfatblekeri. 1939 uppfördes kolugnar, vilka kom att vara i drift till andra världskrigets slut. Totalt kom 1,1 miljoner hektoliter gengaskol att tillverkas. I början av 1950-talet låg årsproduktionen på 20 000 stds sågade trävaror och 3000 stds hyvlade trävaror, 18 000 ton sulfitmassa samt 30 000 sulfatmassa jämte viskosmassa och sulfitsprit. Antal anställda var omkring 800. (källa)
3. Sommaren 1930 utbröt en konflikt om lönesänkningar vid Marma-Långrörs AB:s sulfatfabrik vid Marmaverken i Hälsingland där arbetsledningen meddelat att de gällande avtalslönerna skulle sänkas ytterligare med 4 öre i timmen, från 1 kr och 18 öre till 1 kr och 14 öre i timmen. Dessutom skulle andra arbetsvillkor försämras. Arbetarna protesterade men utan resultat. I början av oktober 1930 enades man och gick ut i strejk. Konflikten förvärrades sedan av att bolaget plockade in strejkbrytare från en särskild organisation som redarföreningen finansierade. Den ansvarade för att rekrytera strejkbrytare och transportera dem i organiserad trafik. Vid skeppningssäsongens inledning på våren 1931 var sulfatfabriken och bland annat Graningeverkens fabriker blockerade av strejk. Sympatiåtgärderna mot det sistnämnda berodde på att båda företagen kontrollerades av släkten Versteegh. Då skeppningen åter kunde starta efter att isen släppt sitt tag om sjöfarten var industrins lager fyllda och man var angelägen om att få levererat vad man trots lågkonjunkturen lyckats sälja. Då ingen förändring av löneläget skedde utbröt på olika håll under våren 1931 sympatistrejker, bland annat vid Graningekoncernens sulfat- och sulfitfabriker vid Sandviken och Utansjö i Ådalen. För att lasta lagrad pappersmassa anskaffade nu koncernens ägare, Gérard Versteegh, genom Ångermanälvens stuveribolag ett 60-tal strejkbrytare, förutom professionella strejkbrytare bland annat studenter. (källa)
4. År 1903 köptes Iggesunds Bruk av Hudiksvalls Trävaru AB i vars industrirörelse bland annat sågverket Håstaholmen ingick. Samma år frånsåldes också bruken i Strömbacka, Hedvigsfors och Moviken till det då nybildade Strömbacka Bruks AB. Istället satsades mer på skogsindustrin och 1915–1917 byggdes landets första kombinerade sulfit- och sulfatfabrik i Iggesund. Strömbacka Bruks AB kom emellertid bara att existera som självständigt bolag i knappt 20 år, 1923 förvärvades det av Iggesunds Bruk. (källa)
5. Tallfettsyran kan, som alternativ till lågvärdiga animaliska fettsyror (talg), användas för tillverkning av biologiska smörjoljor, alkydfärger, tvättmedel, och hushållssåpa. Tallhartset (kolofonium) kan användas som råvara vid tillverkning av papperslim, till bindemedel i tryckfärg, och till klister i tejp och i smältlim. Ur tallbeckoljan kan utvinnas värdefulla växtsteroler som användes i livsmedel och läkemedelsberedningar. Resterande beckolja kan användas som bränsle i till exempel värmeverk och värmekraftverk och också i sulfatfabrikernas mesaugnar. (källa)
6. Några försök att skilja fett- och hartssyrorna i s.k. flytande harts från sulfatfabrikerna (1921). (källa)
7. Skutskärs sågverk tillkom 1869 genom den norska trävarufirman Astrup och Sörensen. Sågverket tillkom i stället för en planerad utvidgning av kronsågen vid Älvkarleby kungsgård. Sågverket förbands genom en elva kilometer lång flottningskanal med Dalälven uppströms Älvkarleö bruk. Skutskärs sågverk köptes 1885 av Stora Kopparbergs Bergslag, som till Skutskär hade koncentrerat den sågverksrörelse vilken tidigare bedrivits på flera platser, Domnarvet, Falun och Korsån. 1894 anlades sulfatfabriken och 1900 anlades sulfitfabriken. En terpentinfabrik anlades 1903. 1909 anlades en spritfabrik och 1912 anlades kvistpappersbruket. Sulfat- och sulfitfabrikerna moderniserades under 1920-talet. 1931 stod en blekerianläggning klar. (källa)
8. Genom den 1894 uppförda sulfatfabriken följd av en sulfitfabrik (1901), terpentinfabrik (1903) och sulfitspritfabrik (1909) kunde restprodukter tillvaratas. Tillsammans med bland annat anläggningar för harts och tallolja (1895), kloralkali (första anläggningen 1932), butanol (1943), svavelsyra (1949) och klorblekning av massan blev verket en stor utsläppskälla, även om viss kemikalieåtervinning skedde. Butanoltillverkningen upphörde 1959, sulfit- och sulfitspritfabrikerna lades ner 1976, kloralkalianläggningen 1977 och sågverket 1987. En stor mängd giftiga ämnen har släppts eller läckt ut, exempelvis bedöms 5 ton kvicksilver per år under perioden 1955–1977 läckt ut. Sedan 1999 har dock inga förhöjda kvicksilverhalter uppmätts från de för ändamålet inrättade deponierna. (källa)
9. Efter examen från Kungliga Tekniska högskolan 1887 blev Lundberg ritare och arbetare vid Forsviks Mekaniska Verkstad 1888, assistent vid Billingsfors fabriker samma år, var byggmästare vid Svaneholms trämassefabrik 1889, byggmästare och teknisk föreståndare för Eds cellulosafabrik 1890, teknisk chef och konstruktör vid byggandet av Stora Kopparbergs Bergslags AB:s cellulosafabrik i Skutskär 1894, ingenjör vid Värmbols cellulosafabrik 1896 och vid Hartmanns maskinaffär i Stockholm 1897 och blev ånyo teknisk föreståndare för Eds cellulosafabrik 1898. Han började 1903 bygga Munksjö AB:s sulfatfabrik vid Vaggeryd och var föreståndare för sistnämnda fabrik från samma år. Han var ledamot av Byarums kommunalfullmäktige, skolstyrelse, kyrkoråd och taxeringsnämnd. Han erhöll patent på en avdunstningsapparat för sodalut från cellulosafabriker. (källa)
10. Mo och Domsjö AB fortsatte att expandera i norra Ångermanland. År 1903 förvärvades hälften av aktierna i Gideå och Husums AB, omfattande ångsågen i Husum, det nedlagda järnbruket Gideå bruk samt omfattande skogsegendomar vid Gideälven och Husån. År 1909 övergick bolaget helt i Mo och Domsjös ägo. Samma år brann dock Husums sågverk ned och återuppbyggdes inte. I stället anlades 1919 en sulfatfabrik i Husum. (källa)