Vad betyder och hur uttalas supinumform
Supinumform uttalas sup|in|um|form -en -er.
Ordformer och varianter av supinumform
Singular
- supinumform
- obestämd grundform
- supinumforms
- obestämd genitiv
- supinumformen
- bestämd grundform
- supinumformens
- bestämd genitiv
Plural
- supinumformer
- obestämd grundform
- supinumformers
- obestämd genitiv
- supinumformerna
- bestämd grundform
- supinumformernas
- bestämd genitiv
Supinumform är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet supinumform
Perfekt brukar alltså i svenskan betraktas som ett grammatiskt tempus. Dess innebörd här är att beskriva att verbets handling har avslutats men fortfarande är aktuell. Exempel: "Cornelia har gått till skolan" säger att Cornelia gick till skolan i morse och fortfarande är där, till skillnad från "Cornelia gick till skolan" (preteritum), vilket inte säger någonting om huruvida hon fortfarande antas befinna sig där. Perfektformen i svenskan konstrueras med presens av hjälpverbet "ha" och huvudverbets supinumform: aktiv: har stulit, passiv: har stulits. Presens av "vara" kombinerat med perfekt particip kan vara ett alternativt sätt att uttrycka passiv perfekt: Är stulen motsvarar har stulits, men lägger mer fokus på det resultativa tillståndet. För verb som uttrycker rörelse eller förändring får dock "är" och perfekt particip samma innebörd som den aktiva "ha"-perfekten: är kommen = har kommit. I många andra språk att det regel att rörelse- och förändringsverbens perfekter ska bildas med sådana här "är-konstruktioner", medan man för övriga verb använder "har-konstruktioner". Det gäller bland annat vår nära släkting danskan.
