Svanstipp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet svanstipp

1. Stenen nyttjades länge som kyrkodörrens tröskelsten, varmed stora delar av ristningen utplånades på grund av nötning innan den befriades och restes på nytt utanför kyrkan. Dess ursprungliga plats är okänd. Ornamentiken består av en profilerad runorm i Ringerikestil och den är kopplad med slingriga utlöpare i basen. Ytterst på ormens svanstipp sitter ett kristet och mjukt format kors. Tack vare äldre uppteckningar så är hela inskriften känd trots dess bortnötta delar och den från runor translittererade inskriften följer nedan. (källa)
2. Abessiniern är agoutitecknad. Det betyder att den från ögonvrån i riktning mot örat har en mörk rand. Ovanför ögonen, i pannan, löper det mörkare fläckar som förenas emellan ögonen. Katten ser ut som om det hade ett M ingraverat i pannan. Från M:et löper sedan färgen över hjässan som förenas så att det ser ut som katten har en liten hätta på sig. Den mörkare färgen ska sedan fortsätta som en rand över hela ryggraden och ut på svansen och avslutas med att svansspetsen är helt enfärgad, som om svanstippen var en pensel som försiktigt doppats i färg. (källa)
3. Pälsen får vara svart, brun eller vit med svart teckning. Huvudet ska helst vara svart. På svarta och bruna hundar får tassarna, bröstet och svanstippen vara vita. I USA är även grå päls tillåten. En newfoundlandshund ska ha simhud mellan tårna och tjock, tät och vattenavstötande dubbelpäls. Den vit/svarta varianten kallas i USA och Storbritannien för Landseer efter konstnären Sir Edwin Landseer. I Europa är landseer en egen ras. Mankhöjden för hanhundar är ca 71 cm och för tikar ca 66 cm. Genomsnittsvikten för hanar är 68 kg och för tikar 54 kg. (källa)
4. Schabrakschakalen kännetecknas av en gråsvart rygg som är mörkare än resten av pälsen som ärödaktig och brungul. Pälsen är ljusare på undersidan. Svanstippen är oftast svartaktig och dessutom har arten en lodrätt svart strimma bakom skulderbladen men som kan vara ganska otydlig hos vissa individer. Kroppen (huvud och bål) är 65–90 centimeter lång och svansens 26–39 centimeter. Vikten varierar mellan 6 och 12 kilogram. (källa)
5. Arten kan nå en längd på upp till omkring 16 centimeter. Dess kropp påminner till utseendet något om en masks, men är inte segmenterad. Tydligt markerad nacke saknas och det kan ofta vara svårt att se skillnad mellan djurets huvudände och bakände, eftersom dess ögon är täckta av fjäll och bara vagt framträdande. Både nosen och bakkroppsspetsen är trubbiga, men på svanstippen finns en liten sporre. Fjällen på kroppen är släta och glansiga, vanligen silvergrå till ljusare brunaktiga på buken och mörkare gråbrunaktiga till svartbrunaktiga med en purpuraktig lyster på ryggen. (källa)
6. Kroppen är långsträckt och muskulös, vilket ger ett intryck om stadighet, och den är smidig. Benen är höga, där bakbenen är något högre än frambenen. Rasen har en stor yvig svans som ärörlig, och den kan vifta eller svänga på enbart övre delen av svanstippen. Enligt utställningskriterier skall svansen vara så lång att den når till kattens skulderblad, men helst till nacken. Rasen anses vara naturlig och får inte blandas med andra raser i syfte att förändra exteriören. Den finns i alla naturligt förekommande färger och mönster. De har krage runt halsen och halvlångt hår på kroppen. De kan även ha något mer hår under tassarna, vilket den delar med andra raser, t.ex. maine coon och sibiriska katter. (källa)
7. Liksom andra sennenhundar är berner sennenhunden en stor och tung hund med trefärgad päls, svart med vitt bröst och rostfärgade tecken över ögonen, sidorna av munnen, framsidan av benen och en liten mängd runt det vita bröstet. Tassarna och svanstippen brukar vara vita. Ögonen är bruna och nostryffeln och läpparna är vanligtvis svartfärgade. (källa)