Svårligen Synonymer Betyder Uttal

• med möda
• med svårighet
• näppeligen

Hur används ordet svårligen

1. Gäddan är en rovfisk och äter således andra fiskar, även artfränder. Gäddan sväljer alltid fiskbyten med huvudet först, och kan utan problem klara bytesdjur upp till och med halva dess egen längd. Gäddan kan inte spotta ut ett byte när den väl börjat svälja det, eftersom de stora tänderna är bakåtriktade. Sålunda kan ett byte svårligen undkomma om gäddan väl slagit det. Ibland kan detta emellertid vara till gäddans nackdel, då den riskerar att kvävas om den fångat ett alltför stort byte. Gäddan äter allt levande den kan fånga, inklusive vattensork och små sjöfåglar (framför allt ungfågel), men huvudfödan är mindre fiskar. (källa)
2. Benämningen holme i skärgårdar till skillnad mot en ö är vanligen att en holme har en viss liten beväxlighet men med så liten yta och jordmån att flera träd svårligen kan växa på holmen. Distinktionen mellan holme och ö respektive mellan holme och skär är flytande. Många holmar som namngavs för flera hundra år sen har behållit benämningen holme fast de idag borde benämnas öar. När en holme har mycket liten beväxtlighet eller helt saknar jordmån benämns den ofta skär – därav benämningen skärgård, ett flertal skär inom ett begränsat geografiskt område. (källa)
3. I dagligt tal brukar sägas att inte mer våld änöden kräver får användas. Lagen säger dock att våldet inte får vara uppenbart oförsvarligt (se även 10 § polislagen, våldet skall vara försvarligt). I vissa fall kan någon som använt sig av uppenbart oförsvarligt våld ändå gå fri från straff, förutsatt att omständigheterna var sådana att han eller hon svårligen kunde besinna sig, vilket framgår av 24 kap. 6 § BrB. Detta kallas nödvärnsexcess, och tar sikte på den angripnes förmåga att i den konkreta situationen anpassa sitt handlande efter vad som kan anses tillåtet enligt bestämmelsen om nödvärn (NJA 2009 s. 234). (källa)
4. Benämningen ockultism härstammar från titeln på ett verk av Agrippa von Nettesheim, De occulta philosophia (1533). Senare har det fått innefatta även sådana läror som teosofi och antroposofi. Gemensamt för de ockulta riktningarna är att de förutsätter översinnliga krafter, naturlagar och medvetandetillstånd som verkliga fenomen. En gren av ockultismen lägger stor vikt vid de inåtvända hemligheterna i sina läror. Denna sida har sin bakgrund i antikens mysteriesällskap, i vilka man genom särskilda vigningar fick del av en hemlig kunskap. Sådana sällskaps fortsatta existens har bevarat många av ockultismens tankegångar. Ockultismens idéer kan svårligen göras tillgängliga för kontrollerande vetenskapliga undersökningar och experiment. (källa)