Symbolist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet symbolist

1. Pelle Swedlund inspirerades av symbolismen så som den såg ut på 1890-talet, och det var förmodligen därför han fann ett stort nöje att måla i Brygge. Från Belgien kom nämligen flera av de riktigt stora tongivande författarna inom symbolismen. Symbolismen var ingen stil utan snarare en idé, där man tjusades av det andliga, ibland med dragning åt det ockulta, symbolismen eftersträvade det dunkla, det mystiska, till och med det obegripliga. Symbolismen blev syntetisk, antinaturalistisk, en strävan som också kom att prägla formen och göra den mer summarisk, allmängiltig och uttrycksfull. Syntetisismen utmärks av förenklade former, stora rena färgytor och platta mönster. Centralperspektivet är upphävt. Symbolisterna ville inte avbilda verkligheten utan förmedla känslor, drömmar och stämningar. (källa)
2. Den litterära uppbyggnaden och de symboliska inslagen (skogen, månen, blodet) var högst konventionella för sin tid, liksom den freudianska skuldsynen. Det mest påtagliga med Erwartung, förutom den tekniskt fulländade musiken, är känslan av hjälplös strävan efter klarhet: självinsikt följd av kommunikation med det egna jaget till en bakgrund av en överväldigande okänd men ändå bekant miljö. Tanken att djuplodande erfarenhet är en dröm som inte kan förklaras logiskt eller beskrivas begripligt återkom ständigt i verk av symbolister och expressionister på 1910-talet (inom operan var det temat i Claude Debussy Pelléas och Mélisande, vars innehåll även Schönberg hade nyttjat i en tidig symfonisk dikt med samma titel, liksom i Paul Dukas Ariane et Barbe-Bleue och Béla Bartóks Riddar Blåskäggs borg). (källa)
3. Ghil framträdde som författare med en slags poetik, Le traité du verbe med förord av Stéphane Mallarmé, som i sin definitiva form En méthode à l'oeuvre lades till grundval för ett vidlyftigt anlagt verk, där Ghil med alla medel, poetiska, psykologiska, musikaliska, lingvistiska, naturvetenskapliga och en till det yttersta driven konsekvens i analogispelet företog en sannskyldig orkestrering av samtliga de i tillvaron verkande krafterna, en symbolismens universalfilosofi på vers. Detta gigantiska Oeuvre var planerat i tre delar, vardera i flera volymer, men hann haldig slutföras. Ghil utgav 1909, 1920 och 1923 tre försök till popularisering av sin annars såväl till form som innehåll i det närmaste otillgängliga världsförklaring. Ghil utövade åren omkring 1890 en ganska betydande inflytande på stiluppfattningen hos många av symbolisterna och intog samtidigt en maktställning som koryfé och tidskriftschef. Hans Choix de poésies utkom 1928. (källa)
4. Föregångarna var E. A. Poe, Baudelaire och A. de Vigny. Symbolisterna lät sig inspireras av tyska kompositörer – och då i synnerhet Richard Wagner – och av engelsk poesi och inom måleriet framför allt av prerafaeliterna. Som sina närmaste föregångare proklamerade de Stéphane Mallarmé, Paul Verlaine, Villiers de l'Isle-Adam, Arthur Rimbaud och Tristan Corbière. (källa)