Symfoniorkester Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet symfoniorkester

1. I notskriften används mest ordet ackolad. Det betecknar där den klammer eller de klamrar som håller samman notsystemen på en partitursida (och kanske också på delar av den, som de båda pianosystemen under en sångstämma eller instrumentgrupperna i ett partitur för symfoniorkester). (källa)
2. En kammarorkester eller sinfonietta är en orkester av den mindre storleken. Det är inte ovanligt att en stråkorkester kallas kammarorkester, men ofta finns även en blåsinstrumentsektion och pukor. En kammarorkester kan alltså vara en mindre symfoniorkester. På grund av den mindre storleken är kammarorkestrar välämpade att spela wienklassicistisk musik. (källa)
3. Klarinettkonsert är ett stort upplagt verk för klarinettsolist och (som regel) symfoniorkester. (källa)
4. En symfoniorkester brukar spela i konserthus. (källa)
5. Framförallt i en symfoniorkester kan vissa instrumentgrupper vara indelade i olika stämmor, som parallellt spelar olika kompletterande melodier i kontrapunkt, violinerna är normalt till exempel indelade i två stämgrupper. Den främste representanten för en sorts instrument eller en stämma kallas stämledare. Konsertmästaren är också stämledare för sin stämma, vanligen förstaviolinerna. I stämledarnas uppgifter, därmed också konsertmästarens, ingår också att spela sin instrumentgrupps eller stämmas solopassager, som kan ingå i ett orkesterverk. I en blåsorkester benämns ibland förstaklarinettisten konsertmästare, med liknande ansvar som i symfoniorkestern. (källa)
6. Marscher förekommer som inslag i musikdramatiska verk såsom operor (till exempel arian Non più andrai farfallone amoroso i Figaros bröllop av W. A. Mozart) och baletter, i symfonier (till exempel Marche au supplice ur Symphonie fantastique av Hector Berlioz), eller som fristående stycken för symfoniorkester (till exempel Slavisk marsch av Pjotr Tjajkovskij), för piano (till exempel Marches militaires av Franz Schubert), m.m. (källa)
7. Orkesterledare eller bandledare (eng. bandleader, i Tyskland Bandleader eller Orchesterleiter) är en dirigent och/eller ledare för orkester som spelar jazz, dans- eller underhållningsmusik. Till skillnad från dirigenten i en symfoniorkester spelar – eller sjunger – orkesterledaren oftast själv i sin orkester. Ett flertal orkesterledare svarar för såväl konstnärlig som administrativ ledning av sin orkester. (källa)
8. Pianokonsert, Konsert för piano och orkester, är ett oftast relativt omfångsrikt verk för virtuos pianosolist och symfoniorkester. Många tonsättare har komponerat pianokonserter. Till de allra mest kända hör pianokonserter av Mozart, Beethoven, Schumann, Brahms, Tjajkovskij, Grieg, Rachmaninov, Prokofjev, Sjostakovitj, Villa-Lobos, Chopin och Bartók. (källa)
9. En symfoni (av grekiskans symphonia, Συμφωνία) är vanligtvis ett stort upplagt verk för symfoniorkester. Begreppet började användas i denna betydelse på 1700-talet. Fram till 1900-talet bestod symfonin oftast av fyra satser i ordningsföljden snabb sats, långsam sats, menuett eller scherzo och sist en snabb final. Sonatform kallas den form som första satsen av en traditionell symfoni alltid är byggd på. Även andra satsen och finalen kan ha sonatform. Nutida symfonier styrs inte av några formella regler utan kan ha valfritt antal satser, vanligast är en till fyra. Många symfonier saknar namn och heter enbart till exempel "Symfoni nr 2", men på 1900-talet blev det vanligt att ge symfonier beskrivande titlar, något som dock förekom sparsamt även tidigare (bl a Beethovens "Pastoralsymfoni"). (källa)
10. Instrumentbesättningen varierar: en sonat kan vara för piano, piano och ett eller flera andra soloinstrument, stråkkvartett, symfoniorkester, ett soloinstrument med orkester, eller vilken annan besättning man vill – även om de nyssnämnda och några till är vanligast. Namnet sonat brukar man dock bara använda om dem för ett instrument (som pianosonat) eller för piano och ett till (som violinsonat: en sonat för fiol och piano). Verk i sonatform för soloinstrument och orkester kallas (solo-)konserter, övriga nämns efter besättningen: symfoni, stråkkvartett och så vidare. Enligt standardbeskrivningen (med alla sina undantag) har sonatverk för större besättningar fyra satser, utom solokonserter, som bara har tre. Efter Beethovens nionde symfoni har även andra tonsättare skrivit symfonier med sångpartier, oftast för både kör och solister, vanligen i sista satsen ("kör-" och "kantatfinaler"). (källa)