Söderhavsfolk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet söderhavsfolk

1. Man ansåg att polynesierna och mikronesierna ursprungligen kom ifrån det asiatiska fastlandet och i huvudsak tillhörde de den mongolida rasen, idag anses dock deras främsta släktskap vara deras gemensamma språkfamilj, den austronesiska språkfamiljen. Gammal antropologi ansåg att söderhavsfolk vanligtvis hade drag från två eller flera av huvudraserna och uppvisade stora variationer. Exempelvis kunde mikronesier och polynesier uppvisa drag från europider och mongolider med relativ ljus hy. Melanesier uppvisade främst likheter med papuaner, som tillhörde den australoida rasen, vilket gjorde att även melanesierna räknades till den senare. Många gånger ansågs söderhavsfolk av européer vara ett vackert och estetiskt tilltalande folk. (källa)
2. Bilbokén har i olika varianter mycket gamla anor och förekommer hos såväl inuiter som söderhavsfolk. Leksaken blev mycket populär vid Henrik III:s hov och spreds därifrån till överklassen i Europa, och var under 1500-talet ett vanligt attribut för pojkar hos porträttmålarna. I Storbritannien blev leksaken mycket populär vid mitten av 1800-talet, en popularitet som varade fram till sekelskiftet. Märta Helena Reenstierna beskrev julen 1833 att "belle bouquette" var en av julens tidsfördriv på Årsta. Orvar Odd har från sin barndom beskrivit: "man satt hela timmarna och lekte med den lilla elfenbenskulan och dess tillhörande skål, man satt där och kastade och kastade, förglömmande därvid hela världen, och när man händelsevis någon gång lyckades få kulan att fastna - o! på själva spetsen, tyckte man sig vara fullt ut lika god karl, som den lille korsikanen, när han stigit över Alperna och intagit Italien. Men man fann att denna leksak efter några års förlopp förlorade mycket av sitt första behag, man stoppade sålunda bilboqueten i en skräplåda och nu kom kaleidoskoperna i svang". (källa)
3. Han var son till jur. dr. J.J. ten Siethoff och Engla Schultz och från 1944 gift med Ylva Margareta Elisabet Ringqvist-ten Siethoff. Han studerade konst vid Berggrens och Isaac Grünewalds målarskolor innan han studerade vid Konsthögskolan 1946–1951 därefter företog han ett antal studieresor till Nederländerna och Frankrike bland annat med ett stipendium från H Ax:son Johnsons stiftelse. Bland hans offentliga arbeten märks en förlaga till en ridå för SF-biografen Röda Kvarn i Karlstad, neonljus till SAS kontorsbyggnad på Ulvsundavägen i Stockholm, en abstrakt väggdekoration för Kungsholmshallen, väggdekorationer på Hotell Malmen i Stockholm och sju mosaikväggar i natursten för HSB:s bostadsområde i Oxelösund. Hans konst var till en början influerad av de äldre akademieleverna men i slutet på 1940-talet övergick han till ett mer nonfigurativt måleri och består förutom nonfigurativa kompositioner av geometriska figurer samt polykroma träskulpturer som bär drag från Söderhavsfolkens avgudabilder. Tillsammans med Gun Setterdahl och Erik Svensson ställde han ut på Galleri Brinken i Stockholm 1950 och tillsammans med Bror Ingemar Fröberg och Olle Langert på Gummesons konsthall 1953 samt i Lycksele 1954 tillsammans med Lennart Gram och Rune Hagman. Separat ställde han bland annat ut i Halmstad och Linköping. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare, HSB:s utställning God konst i alla hem, Folket till konsten på Liljevalchs konsthall samt Sveriges allmänna konstförenings vårsalonger. Som illustratör illustrerade han bland annat Karin Schultz ungdomsböcker Vintergator och stjärnvägar och Pansarhajar, skräcködlor och grottmänniskor. Makarna ten Siethoff är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. (källa)