Synonymer till sönderfalla
Vad betyder och hur uttalas sönderfalla
Sönderfalla uttalas sönder|falla (lös eller fast sammansättning), böjs som falla.
Ordformer och varianter av sönderfalla
Aktiv
- sönderfalla
- infinitiv
- sönderfaller
- presens
- sönderföll
- preteritum
- sönderfallit
- supinum
- sönderfallande
- presens particip
- sönderfall
- imperativ
Passiv
- sönderfallas
- infinitiv
- sönderfalls
- presens
- sönderfölls
- preteritum
- sönderfallits
- supinum
Perfekt particip
- sönderfallen en
- ~ + subst.
- sönderfallet ett
- ~ + subst.
- sönderfallna den/det/de
- ~ + subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- sönderfalles
- presens
Sönderfalla är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet sönderfalla
Halveringstid är den tid efter vilken en given mängd av ett ämne har minskat till hälften av sitt ursprungliga värde. Termen används ofta inom kärnfysiken för att beskriva hur snabbt ett radioaktivt grundämne sönderfaller eller inom kemin för att ange med vilken hastighet en kemisk förening sönderfaller. För en enskild instabil partikel kan halveringstiden tolkas som den tid efter vilken sannolikheten är 50 procent för att partikeln skall ha sönderfallit. Termen används också mer allmänt för att karakterisera någon typ av exponentiell eller icke-exponentiell avklingning. Exempelvis de medicinska vetenskaperna hänvisar till den biologiska halveringstiden för läkemedel och andra kemikalier i kroppen.
Stabila isotoper är isotoper som inte genomgår radioaktivt sönderfall. Det finns 254 kända stabila nuklider, fördelade på 80 olika grundämnen. De flesta isotoper är radioaktiva, men eftersom de flesta radioaktiva isotoper har halveringstider som är betydligt kortare än jordens ålder och sönderfallskedjor alltid avslutas med någon stabil isotop, består huvuddelen av den materien på jorden av stabila isotoper. Ett grundämne kan sakna stabila isotoper, eller ha en enda stabil isotop (vara monoisotopt) eller flera. Den tyngsta kända stabila isotopen är bly-208.
Ett exempel på kemisk kedjereaktion är bildningen av väteklorid ur en gasformig blandning av klor och väte (klorknallgas). Under inverkan av ljus sönderfaller en klormolekyl i två kloratomer: Cl—Cl + ljus → 2 Cl⋅. De bildade, synnerligen reaktiva, fria kloratomerna reagerar med en vätemolekyl under bildning av väteklorid och en väteatom, som i sin tur reagerar med en klormolekyl under bildning av väteklorid och en fri kloratom o. s. v.
Kloroform är ett opolärt lösningsmedel som har haft stor användning inom kemin, numera till stor del utbytt mot andra lösningsmedel. Kloroform kan sönderfalla till diklorkarben vid användandet av starkt basiska reagens, detta kan både vara önskvärt och ej önskvärt. Kloroform är inte brännbart, men vid stark upphettning i luft kan fosgen bildas.
Kol har endast två stabila isotoper, nämligen 12C (vars massa atommassenheten u definieras utifrån) och 13C. Av de radioaktiva isotoperna är 14C den klart viktigaste, eftersom dateringsmetoden 14C-metoden baseras på dess sönderfall. Eftersom alla livsformer på jorden är kolbaserade – och 14C ständigt nybildas i atmosfären – kommer det att upptas i alla levande organismer och förhållandet mellan 14C och de stabila isotoperna kommer att vara någorlunda konstant under organismens livstid, med undantag för långlivade arter som träd (vilka å andra sidan kan användas för att kalibrera skalan). När organismen dör börjar 14C direkt sönderfalla till kväve. Eftersom halveringstiden för 14C är 5730 år har det förutom att det ingår i alla levande organismer i någorlunda höga halter dessutom fördelen att det sönderfaller över en tidsskala som är lämplig för att mäta mänskliga aktiviteter, och är därför ett ovärderligt verktyg för arkeologer. Emellertid, ju äldre materialet är desto mindre precis blir den, och den kan därför knappast användas för föremål som är äldre än 40 000 år.