Tackjärnstillverkning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet tackjärnstillverkning

1. Bergslagen kom länge att aktivt understödjas av staten. Under 1700- och 1800-talen fick dock deras organisationsformer konkurrens av mer kapitalistiskt orienterade system som uppstod vid de privat ägda bruken som hade monopol på stångjärnstillverkningen. Denna förändring kom att ske tidigare inom stångjärnstillverkningen vid bruken än inom bergsmännens tackjärnstillverkning och gruvbrytning. En juridisk slutpunkt sattes i en förordning 1859 om utsträckt frihet för bergshanteringen. Den skyldighet till blåsning i hytta eller masugn, som dittills funnits hos de bergsmän som innehade ett bergsmanshemman och var med i ett hyttlag, upphörde därmed. (källa)
2. Under första hälften av 1500-talet värvade kung Gustav Vasa erfarna tyska bergsmän och hammarsmeder för att få igång järnhanteringen och bättra upp rikets finanser. Familjen Zeppenfeldt inkom tillsammans med den av Vasa införskrivne tyske bergsmannen och hammarsmeden Ambrosius Marcusson Keyser och bosatte sig i Ramsbergs bergslag i nuvarande Lindesbergs kommun omkring 1547. Familjen som anses vara medgrundare till Ramshyttan inledde tackjärnstillverkning på orten. Heinrich Zeppenfeldt nämns i Ramshyttans skattelängd 1571 som Henrik Zepenfeldt och i Berghistoriska samlingar och anteckningar 1768 av bergsvetenskapsmannen, genealogen och friherre Daniel Tilas som Henrik Sepenfelt. Han uppges vara bland de förmögnaste i 1571 års skattelängd över Ramshyttan och finns upptagen i 1574 års restlängd såsom delägare i dåvarande Övre hammaren vid Ramshyttan. Heinrich Zeppenfeldt hade minst två söner och en dotter som överlevde honom: Didrik Hindersson, Markus Hindersson och Margareta Hindersdotter. Båda dessa söner upptas i 1624 års jordböcker som ägare av var sitt bergsmanshemman och under följande års skattelängder såsom ägare till egna stångjärnshammare. Släkten Zeppenfeldt kom att bli en av de verkligt inflytelserika bergsmansfamiljerna i Ramsberg, från den första bosättningen omkring 1550 och fram till mitten av 1800-talet. Släkten fortlever alltjämt i Sverige fastän släktmedlemmarna har olika senare upptagna släktnamn. Ett par av dessa släktnamn är Wikingskiöld och Wretholm. (källa)
3. Under en period bedrevs en stångjärnshammare belägen mellan sjöarna Grecken och Rågrecken. Denna hammare var upphovet till Finnå eller Avdala bruk som i 200 år hörde samman med Stadra. Stångjärnssmidet vid Finnå bruk upphörde 1860, och tackjärnstillverkning i Greksåsars masugn upphörde 1878. (källa)