Taktkänsla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet taktkänsla

1. Den brittiska tidskriften The Athenaeum skrev om den engelska översättningen, "MM. Leterriers och Vanloos originallibretto är mer än ordinärt simpelt och Mr. Farnie har behövt utöva sina påhittiga färdigheter och även avsevärd taktkänsla i sin översättning. The New York Times konstaterade: "Ehuru inte särskilt lämplig att sätta upp i en Söndagsskola eller flickskola, den än inte av den vidden att förbjudas på det engelska språket.". (källa)
2. Fadern var köpman i Uppsala, och Fahlgren inackorderades som elev hos tonsättaren och musikern Johann Christian Friedrich Haeffner 1802. Han lärdes upp av honom i sång och anställdes vid Operan i Stockholm. Han berömdes för en god och stark, baryton med säker musikalitet och taktkänsla och samvetsgrann i arbetet. Bland hans roller fanns Figaro, Kasper i Friskytten, Monte Frasconi i Cendrillon, Geronio i Turken i Italien, guvernören i Felsheims husarer, Istock i Oxmenuetten och Leporello i Don Juan. Han uppträdde sista gången 1845. (källa)
3. Rytmik är en pedagogisk metod för att lära sig musik genom rörelse samt en egen uttrycksform. Eleverna utvecklar gehör, taktkänsla, rytmkänsla, koordination, improvisation, dans genom att sjunga, klappa, gå, spela musikinstrument, dansa, härma m.m. Målgruppen sträcker sig från små barn via musikstudenter till musiker och dansare till allmänt musikintresserade personer. Det finns också rytmiklärare som arbetar med personer med inlärningssvårigheter eller med rehabilitering. (källa)
4. Dessa källor är mest produktiva för att skriva väl. Den första och viktigaste källan för att uppnå den sublima stilen är förmågan att utforma stora och kraftfulla tankar och den andra är förmågan att gripas och ryckas med av ämnet. Kännetecknande för dessa egenskaper att skapa höghet är för det mesta medfödda. De andra kan läras in med konst och övning. På den tredje punkten betonar Longinos vikten av att gå igenom stilfigurerna där han anser att lämpliga stilfigurer vid rätt tillfälle leder en till storhet och likställer även en väl avvägd stilfigur med en läkande medicin för åhörarens själ. Talarens känsla för att i vissa situationer använda sig av det äkta språket vidrör Longinos i den fjärde punkten. Utbroderade ord bör inte användas överallt och hela tiden, utan istället bör talaren anpassa språket utifrån den situation han befinner sig i. Att använda stora högtidliga ord på obetydliga småsaker likställer Longinos med att förklä en liten pojke med en stor tragisk mask. Ett vardagligt uttryck kan alltså vara mer appellerande än ett utsmyckat då det anses vara mer trovärdigt. Den avslutande delen i den höga stilen är förmågan att ställa samma orden till en harmonisk helhet. Longinos drar paralleller till flöjtens fångande förmåga där han ser flöjten som ett instrument som fyller åhörarna med en harmonisk taktkänsla. På samma sätt, likt flöjten, ska talet hypnotisera lyssnaren och få denne att charmas av talets varierande komponenter. (källa)