Talare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas talare

Talare uttalas tal|are -n; pl. talare, best. pl. talarna.

Ordformer och varianter av talare

Talare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet talare

Grammatik (Från grekiska: γραμματική, grammatikí) är det regelsystem för språk som beskriver hur morfem (orddelar) kombineras för att bilda ord och dessa i sin tur kombineras för att skapa förståeliga satser och meningar. Ordet används dels om det underliggande regelsystem som varje talare av ett enskilt språk omedvetet eller medvetet lärt in, dels om den gren av språkvetenskapen som studerar hur sådana regelsystem är uppbyggda och slutligen om beskrivningar av sådana regelsystem nedskrivna i till exempel en bok.

På grund av hindis nära likhet med urdu kan talare av de två språken vanligen förstå varandra, om båda sidor avstår från att använda specialiserat ordförråd. Urdu har lånord från persiska, turkiska och arabiska. Hindi har lånord från sanskrit. Språkforskare räknar dessa språk som delar av samma språkliga diasystem. Hindi och urdu är dock sociopolitiskt olika, och personer som beskriver sig själva som urdutalande skulle ifrågasätta att bli räknade som modersmålstalare av hindi och vice versa.

Hindustani talas även utanför Sydasien, och då oftast av emigranter och deras ättlingar. På Fiji är Fijiansk hindi ett av tre officiella språk. Varianten är utvecklad från östliga dialekter, och är, även om det har utvecklat en del särdrag, förståeligt för sydasiatiska talare, och vice versa. Nästan alla indofijianer talar språket, vilka utgör 38,1% av Fijis befolkning. I Karibien talas hindustani av en stor grupp indisk-karibiska grupper.

Arkeologiska fynd och DNA tyder på att de amerikanska kontinenterna befolkades genom invandring från Sibirien för cirka 10 000–17 000 år sedan. Det finns dock en långlivad uppfattning, som dock nu är i minoritet, att människor först anlände till de amerikanska kontinenterna för 30 000 år sedan. De första invandrarnas ättlingar spred sig från Alaska vidare söderut till resten av Nord- och Sydamerika. Det eller de språk som talades av dessa tidigare invandrare, och hur den nuvarande mångfalden av amerikanska ursprungsspråk uppstått är en mycket omdebatterad fråga. Det finns fakta som tyder på att talarna av Na-denespråk och eskimåisk-aleutiska språk anlände från Sibirien senare än den första immigrationsvågen.

Klimax eller gradatio som det översätts till på latin, är en retorisk figur (en stilfigur som är medel att förstärka ditt tal) som innebär att talaren inte går över till ett följande ord förrän han har upprepat ett tidigare. Vanligen består en klimax av tre följande satser som uttrycker något med en stigande grad med styrka i orden, samtidigt som satserna blir längre och längre, exempelvis "Jag är upprörd. Nej jag är faktiskt riktigt arg. Man skulle kunna säga att jag är heligt förbannad".

Amaltheamannen, Anton Nilson, ställde vid ett flertal tillfällen upp som talare på partiets kongresser och möten och deltog på ett reklamflygblad, tillsammans med bland annat Sven Wollter och Lasse Brandeby, där han, troligtvis med tanke på det av honom utförda bombdådet 80 år tidigare, uppmanade folk att teckna prenumeration på tidningen Proletären med orden: "Den är rena dynamiten".

Konferencier eller konferencié, även konferenciär om kvinnlig konferencier, (franska conférencier), är en talare som presenterar något för en publik, exempelvis ett scenframträdande eller en cirkusakt, och som sålunda kan föra handlingen i framträdandet framåt och/eller få publiken i rätt sinnesstämning. Själva ordet kommer från latinets conferre som betyder sammanföra. En konferencier blir därmed den som har uppdraget att sammanföra. Ibland används även uttrycket värd.

Svenskans konsonantgrupper kan ställa till problem för talare med annat modersmål, se bruten svenska. Till exempel skjuts en e-liknande vokal in av spansktalande före initiala konsonantgrupper i ord som (e)sko och (e)skola. Turkar och iranier ha en tendens att skjuta in e-, a- och u-liknande vokaler i konsonantgrupper, till exempel f(e)licka. Finnar brukar tappa konsonanter i initiala grupper, exempelvis (sk)riva. Det är även vanligt att personer som lär sig svenska realiserar konsonanter i grupper assimilerat, till exempel tonassimilation i ord som vänta (uttalas då som vända).

Henrik av Lettlands krönika från 1200-talet är ett av de viktigaste dokumenten om livernas historia. Efter det gick det 350 år innan det publicerades betydande litteratur om liverna. Thomas Hiärne (1638–1678) behandlade Kurlands och Livlands liver i sin egen krönika över Livland. Tjugo år efter Hiärnes död utkom P. Einhorns Historia Lettica och A. L. Schlözers studier av liverna. August Wilhelm Hupel (1737–1819) berättade i sina verk om liverna och deras språk och betonade folkets och språkets samhörighet med övriga östersjöfinska folk och språk. Heinrich von Jannau (1753–1821) undersökte den liviska dialekten i området Salats och dess kopplingar till estniskan, och höll liviskan som en föregångare till estniskan, vilket senare visades vara felaktigt. Anders Johan Sjögren företog upptäcktsresor i Lettland under åren 1846 och 1852 och undersökte liviskans östra och västra dialekter och dess talare. Efter att Sjögren dött fortsatte Ferdinand Johan Wiedemann hans arbete utifrån det material Sjögren samlat. Wiedemann publicerade år 1861 det stora verket Joh. Andreas Sjögren's Livische Grammatik nebst Sprachproben, som gjorde liviska känt som ett av de östersjöfinska språken. Efter Wiedemann studerades liverna av Eemil Nestor Setälä, som samlade liviska berättelser, ordspråk och folksånger.

Talare på Engelska

speaker