Talspråk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet talspråk

1. I de nordiska talade språkliga varieteterna skedde en stor inskränkning i genitivens användning med början omkring 1300. Inom det nordiska språkområdet är det bara isländskan som bevarat genitiv som ett stark talspråkligt kasus. Till och med i den konservativa älvdalskan är genitiv troligen inte en böjningsform. Omskrivningar används allmänt i folkliga nordiska talspråk (utom isländska) i stället för genitiv. (källa)
2. En gest i det dagliga språket kan vara enkel och ospecifik, när den används som komplettering till talspråk för att förstärka eller förtydliga. Det också många gester som är allmänt vedertagna och har en egen betydelse, utan koppling till talade ord. (källa)
3. Gotland har fått sitt namn efter folkslaget gutar, vars förled gut- torde härröra från äldre urgermanska med betydelsen utgjuta, möjligen som en beteckning för män och är formellt helt identiskt med folknamnet goter. Det ursprungliga namnet på ön var Gutland,(a) kutlandi 1000-talet, med runskrift, vilket med latinska bokstäver blir a Gutlandi. På 1300-talet skrevs namnet som Gutland. Förledet betecknar gutar och efterledet är 'land'. Detta kan tolkas som 'område, rike' eller som 'ö'. I såväl svenskt som danskt talspråk assimilerades "tl" till "ll" (jämför med Jutland/Jylland), vilket gav upphov till formen Gulland. (källa)
4. Gull – talspråk för och poetisk benämning av guld. (källa)
5. Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting). Historiskt har ordet används av kristna för att beskriva en ingivelse från Gud. Den traditionella uppfattningen bland kristna är till exempel att Bibeln författats genom gudomlig inspiration (given av den helige ande). (källa)
6. Klumpfot kallas också för PEVA som är en förkortning av det latinska namnet pes equinovarus adductus. Förkortningen Peva står i talspråk för 'Fötter' – 'vinklingen nedåt i spetsfot' – 'vinklingen inåt' – och 'vinklingen uppåt. (källa)
7. Konjunktiv II är till formen i imperfekt, men uttrycker nutid eller förfluten tid, och uttrycker önskan eller möjlig händelse, eller en osannolik eller oönskad händelse. Exempel: Er käme gerne zur Feier, aber er hat keinen Urlaub. (Han skulle gärna komma till festen, men har inte ledigt) Det används också i hövligt tal, när man ber om något: Hätten Sie einen Moment Zeit? (Skulle ni kunna ha tid ett ögonblick?) I talspråk, men också i skriftspråk, använder man ofta hjälpverbet würde (skulle) istället. (källa)
8. I andra situationer kan det finnas en grupp av besläktade talspråk utan någon standardiserad eller dominant form. De olika formerna kan då kallas varieteter för att undvika avgränsningsproblem mellan språk och dialekter. (källa)